Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
]08 Beck, Kristliga Tal
tone det eviga livets sädeskorn blivit nedlagda i hennes hjärta,
så att hon kunde förstå att utbedja sig och undfå allt mera;
hon kände nu den brunn, varur det sanna levande vattnet
är att hämta, Jesus Kristus och hans ord. Hon kunde nu
säga till sig själv, att den himmelske Fadrens Ande och
sanning allena är det vatten, som för evigt släcker all törst,
men som hos människan själv måste bliva en källa, som
flödar in i det eviga livet.
Visserligen var det en lång väg från Herrens första ord:
"Giv mig att dricka !" till de sista: "Jag är Kristus!" Men
med huru mycken vishet och tålamod hade han icke förstått
att föra kvinnans sinne från det yttre till det inre, från det
förgängliga till det oförgängliga, från det närmast liggande
till det högsta! Om vi vidare med kvinnans första ord:
"Huru kan du, som är en jude, bedja mig, som är en
samaritisk kvinna, om något att dricka?" sammanställa det sista
ordet i denna evangeliska berättelse, vilket yttrades av hennes
landsmän, sedan de i två dagar häft Herren hos sig: "Vi hava
själva hört och veta, att han är i sanning världens Frälsare"
— huru rikt utsäde hade icke Herren från en ringa början
vetat att utså, och detta i en föraktad jordmån, såsom Särna
rien var, i själar, som för världen intet gällde! Men också
syftar icke Herren på något storverk, som faller i ögonen,
utan på ett evighetsverk av en inre storhet, och därför utväljer
han, såsom i Samarien, ur det lägsta stånd, på avsides orter,
själar, vilka han bibringar sina högsta och djupaste sanningar,
utan att sådana människor någonsin hava att i detta livet
spela någon roll; Herren låter dem snarare förbliva i deras
undangömda vrå, med deras inre skatt oanvänd, han låter
dem dö, utan att efter människors mening hava fått göra
någon nytta, utan att hava kommit varken kyrka eller stat
till godo. Och varför? Därför att hans verk avser evigheten;
och där, i evigheten, skola många vara de främsta och intaga
viktiga platser, vilka här haft sig anvisat att vara de yttersta
just för att i den oförfalskade sanningen bevaras och
fullkomnas för det tillkom mande livets högre grader; då
däremot många, som här innehade de första platserna, måste där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
