Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15. Jesus, satans övervinnare. 181
sitt ansikte tre gånger (1 Sam. 20:41; jämf. 1 Mos.-B. 33:3
f.); och då Petrus kom i Kornelius’ hus (Ap. G. 10: 25 f.), "föll
denne ned för hans fotter" — varuppå Petrus visserligen sade:
"Stå upp; också jag är en människa", men detta hade Petrus
först i Kristi skola lärt. Huru naturlig och oskyldig kunde
nu icke en sådan ärebetygelse s}7nas gentemot en hög ängel,
åt vilken världens riken voro överlämnade! Bedan om Josua
(5:14), för vilken en änglafurste över Herrens här visade
sig, heter det: "Josua föll ned till jorden på sitt ansikte";
ja, ännu aposteln Johannes berättar i Uppenbarelseboken
(19:10) om sig själv vid en änglasyn: "Jag föll ned för hans
fötter för att tillbedja honom". Att tillbedja inför en högt
uppsatt, inför en änglafurste] var sålunda icke en grov, utan
en fint anlagd frestelse; den hade i likhet med de andra ett
gott sken för sig, isynnerhet hos en ödmjuk människa,
utseendet av en god, gammal from sed, och blott Herrens skarpa öga
upptäckte bakom den yttre formefi det djävulska sinnet.
Och vari låg detta? Först däri, att denne väldige fordrade
en tillbedjan såsom en tjänst — det har ingen helig ängel
gjort; av en Johannes (Upp.-B. 19:10) mottog ängeln icke
en gång en frivillig tillbedjan, emedan han betraktade alla, som
hava Jesu Andes vittnesbörd, såsom sina medtjänare (jämf.
Luk. 10:20). Men dessutom talade icke verkligen den
frestande änglafursten om sin makt över världen såsom en, åt
vilken densamma av en Allrahögste vore överlåten; han ställer
sig icke öppet såsom en tjänare under Gud, utan undviker
att ens nämna Guds namn, i det han blott säger: "Åt mig har
denna makt blivit överlämnad" (Luk. 4:6). Och då han strax
tillägger: " Jag kan giva den åt vem jag vill", talar han
såsom oinskränkt härskare och världsregent. Hans tillbedjande
skulle då icke såsom det sedvanliga hava varit en enkel,
frivillig ärebetygelse, utan skulle hava fått betydelsen av en
gudomlig dyrkan och av en tjänsteförpliktelse, en
undersåtlig hyllning. Just genom denna sin fordran röjde sig
satan ; trots all bakslug förställning i sitt uppträdande röjde
han dock den sataniska grundsynden, en brinnande
äregirighet, som gör att han även i den högsta tjänareställning icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
