Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 Beck, Kristliga Tal
hans allmaktsord även i den svåraste, hjälplösaste belägenhet.
Men därför lät han sig dock å andra sidan icke i denna sin
förtröstan till Gud av någonting, icke ens av ett ur Guds ord
hämtat stod, förledas att på eget bevåg försätta sig i ett läge,
där han blott genom särskild underbar hjälp av Gud skulle
kunnat bevaras och räddas; sådant kallar han icke att tro,
utan att egenmäktigt fresta Guds makt och trofasthet. Endast
Gud får pröva människans trohet, icke människan Guds; Gud
befaller sina änglar i sin tid, men människan får icke handla,
såsom om hon hade att befalla över Gud och hans änglar;
människan har blott att i ödmjukhet göra vad Gud befaller
och att underlåta vad Gud förbjuder; då utsänder väl Gud
till sina heligas tjänst sina tjänste-andar men aldrig till blott
förlustelse för de heliga eller till ögonfägnad för de oheliga.
Sålunda var i de båda första råden sant och falskt, gott
och ont, fromt och ofromt, en väns ansikte och en fiendes
sinne så listigt invävt i vartannat, att ingen människa hade
kunnat åstadkomma, ej heller upptäcka det. Och likaså var
det även i avseende på det tredje rådet. Satan talar icke
osant om sitt herravälde över jorden, då han (Luk. 4:6) säger:
"Åt mig har det blivit överlämnat!" Det var honom, såsom
änglafurste, av Gud förlänat; han talar alltså åter såsom en
Guds tjänare, och likaså är han även såsom en vän till hans
Son beredd att avträda detta världsherravälde till Jesus
såsom, den av Gud därtill kallade, och detta, såsom det kunde
tyckas, mot en blott yttre sak, en tillbedjan eller ett
vördnadsfullt knäböjande. Visserligen hade han just med denna
fordran fyllt sitt mått hos Herren, men detta åter blott
emedan Jesus i avseende på det att mottaga ära (Joh. 5: 44; 7:18)
såg skarpare och tänkte strängare än någon annan. Nu i
våra kristliga tider förefaller det oss genast såsom något
avskyvärt att tillbedjande nedfalla inför någon annan än Gud;
men så var det icke i den förkristliga tiden, tvärtom var det
vid högtidliga tillfällen, vid särskilda nådebevisningar o. d.
en vanlig ärebetygelse av de ringare mot de högre. Så heter
det om David, då han, ännu en herdegosse, hade att göra
med konungasonen Jonatan, att han föll ned till jorden på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
