Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18. Herrens nattvard. 217
värva sig rikedom, ära och anseende, konungslig makt och
prakt, kunnat utföra hjältebragder och segerrikt nedslå sina
och sitt folks fiender, lättare än någon annan? Skulle icke
han, så väl som någon, kunnat lysa i världen såsom en vis och
lärd, eller i sitt namn uppträda såsom påve och kejsare, lika
väl som andra efter honom gjort det förmedelst hans namn?
Och just därför misskänner man honom, emedan han avsade
sig allt detta av förbarmande medlidande med
mänsklighetens jämmer, denna jämmer som alla dess väldiga och rika,
dess visa och lärda och präster ej förmå att bota! Just
därför att han, i stället för att mottaga yttre ärebetygelser, lät
sig föraktas, i stället för att göra någon något ont, gjorde
väl, i stället för att giva sår, helade sår, i stället för att utöva
hämnd, lät sig orättvist dömas, gisslas, korsfästas, därför
att han så anspråkslöst och ödmjukt, så öppet och oförställt
framställer sig såsom sannskyldig människoson — just
därför misskännes han och tillbakasättes för hopen av dessa
skenmänniskor, dessa stortaliga och visa och hjältar, som
endast med tomma ord och tankar överblicka sina och sina
medmänniskors synder och elände. Så länge vi så döma,
mina vänner, är sanningen icke i oss; vi kastas omkring
såsom vågen av mäimiskornas bländverk och bedrägliga spel,
och göra därför honom till lögnare, som var sannfärdig nog
att låta sig korsfästas av lögnare, att dö för sanningen. Han
kan icke närma sig oss och icke tillhöra oss i sin höghet, så
länge vi icke tillstå att den förnedring, som vi se på honom
allt intill döden på korset, är vår egen, är utflödet och
uttrycket av vår fördärvade natur, av den syndens förbannelse,
som vi föra med oss och varifrån vi icke kunna lösgöra oss.
Vi måste ödmjuka oss i vårt eget sinne, såsom han i gärning
och sanning var ödmjuk; vi måste i hans börda och
vedermöda, som han oskyldigt bar och led, se vår egen, och betänka,
att vi blott själv förvållat hava att bära den vida ringare del,
vi bära, såsom medelbar eller omedelbar följd av mångfaldiga
inre och yttre försyndelser.
Upptaga vi sanningen i den kraft, varmed hon förödmjukar
oss och tager oss ut från vår falska, tomma självberömmelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
