Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 Beckj Kristliga Tal
då först förklaringen på det ord, som de ännu i dag funno
så dunkelt, då han sade: "I skolen icke se mig, och I skolen
åter se mig; ty jag går till Fadren". Att han gick till Fadren
var grunden till, att de icke mera sågo honom — ty han
måste efter Guds försonings-lag genom döden gå till Fadren,
men icke såsom en av döden övervunnen, utan det var en
gång fram genom döden uppåt, ända till Fadren, en gång
tillbaka till livet, ända till det högsta, gudomliga livet (Joh.
10:17 f.); och detta var grunden till, att han efter döden
icke blott kunde återse de sina, utan att då även deras sorg
helt och hållet förvandlades i en glädje, som ingen mera
kunde taga ifrån dem. Det var nämligen icke så, att de efter
återseendet vid hans himmelsfärd blott tomt skådade efter
honom; Herren lämnade dem icke kvar i världen sådana de
förut voro. Redan vid första återseendet andades han på
lärjungarne och s&åe:"Tagen emot helig Ande!" (Joh. 20:22).
Och snart nog efter himmelsfärden uppfylldes det ordet:
"Han for upp i höjden; han gav människorna gåvor" ■(FÄ.
4:8). Därmed kom dem till del något nytt, som de förut
icke haft: förut hade de blott mottagit av Herren livets ord
(Joh. 17:8; 6:69), nu fingo de i sig själva ande av hans
Ande, liv av hans liv; och därmed hade de också fått nya
gåvor, sådana man förut icke sett hos dem — vishets och
kunskaps gåvor, tungomålens, profetians och undrens gåvor.
Men icke blott det; i hela deras väsende visade det sig, att
en ny människa levde i dem — icke mera blott den förra
naturmänniskan — en inre människa (2 Kor. 4: 16 ff.), som
hämtade sitt livs näring icke av vad världen erbjuder, utan
ovanefter, och som var riktad till den himmelska världen, till
dess Herres boning och till hans oförgängliga ägodelar, i
stället för till världsliga skatter; en människa, som icke mera med
världens ebb och flod än fruktade och sörjde, än hoppades och
fröjdade sig, utan som under alla växlingar bevarade frid och
glädje i samme helige Ande, i vilken deras Herre hade
övervunnit världen (Rom. 14:17; Gal. 5:22); och emedan ingen
kunde taga denna Ande ur hjärtat, kunde ej heller någon taga
deras hjärteglädje ifrån dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
