- Project Runeberg -  Kristliga tal /
255

(1922) [MARC] Author: Johann Tobias Beck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22. Glädjens födelse. 255

Så visste Herren att göra sitt återseende till begynnelsen
av ett nytt liv för sina lärjungar (Joh. 14:18 f.), så att en
ny människa med ny ande och nytt hjärta utf öddes i dem.
Och just på denna inre tilldragelse i deras eget väsende, på
denna förestående utfödelse av ett nytt människoliv i dem
häntydde Herren i dagens avskedsord, i det han jämför den
över dem inbrytande sorgetiden med en kvinnas födslostund.
då hon har sorg, till dess den nya människan är född i
världen, men då ock har en sådan hjärteglädje av det nyfödda
människolivet, att hon ej mera kommer i håg den förutgångna
ångesten. "Så", tillägger Herren, "haven ock I nu bedrövelse"
— haven även I födslosmärtor, genom vilka en ny människa
kommer till världen och därmed den 7ijärteglädje, som ingen
mera skall taga ifrån eder, emedan det liv, som således kommer
till världen, är det oförgängliga livet. Det var blott en
vink-om denna stora sak, som Herren vid avskedet gav, ett i den
stunden för lärjungarne ofattligt ord, såsom även det övriga
Herrens tal; men det verkliga upplevandet av saken efter
uppståndelsen medförde även här för dem förklaringen. Då
visste de, vad som genom denna uppståndelse hade försiggått
uti dem. "Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader,
som efter sin stora barmhärtighet har genom Jesu Kristi
uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp,
till ett oförgängligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i
himmelen är förvarat åt eder — en outsäglig och härlig glädje,
om I ock nu en liten tid, där så måste ske, liden bedrövelse
under allehanda prövningar" (1 Petr. 1:3 f.; jämf. 6:8).

Nuväl, mina vänner, att bringa glädje och fröjd till
människorna, att göra en evig glädje tillgänglig för oss alla,
därför har Jesus Kristus uppenbarat sig ovanefter i världen
och åter genom dödens lidande gått till Gud. "Se, jag bådar
eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket", så ljöd
änglaordet redan vid hans födelse. Och vilket
människohjärta behöver ej glädje, söker ej glädje, helst beständig
glädje? Detta behov lockar oss ju till så många förmenta
fröjdekällor och gör, att vi så ofta bliva bedragna. Men att
världsfröjden icke har något bestånd, icke släcker själstörsten,.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:42:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jtbeck/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free