- Project Runeberg -  Kristliga tal /
393

(1922) [MARC] Author: Johann Tobias Beck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3/h Herrens bön. 393

alltmera griper omkring sig, för Guds namns svåraste
vanhelgande, då man nämligen av gudaktigheten gör ett hantverk
för att samla skatter, i stället för vinning och övning i daglig
förtröstan till Fadren i himmelen.

Gud i himmelen är den herre, som giver oss vårt bröd;
han är även den, till vilken vi såsom gäldenärer stå i skuld
— brödet visar oss till bönen om givande, skulden till bönen
om förlåtelse, om tillgift; ty vi hava intet varmed vi själva
kunna betala den. Huru gamla vi än må vara och bliva,
giva vi dock icke Gud vad vi äro honom skyldiga för hans
gåvor och välgärningar; vi ära och älska honom icke därför,
tacka honom icke, förtro oss icke åt honom och efterfölja
honom icke, såsom skapade varelser äro skyldiga sin skapare,
tjänare sin herre, barn sin fader — detta är de för rika och
fattiga gemensamma skulderna, vilka gå framför alla andra
skulder, likasom Gud själv, hans gåvor och fordringar gå
framför hela världen. Och till det, vi underlåta att göra mot
Gud i avseende på vår skuld, till det försummade goda
tillkommer det dagligen övade onda; till bristen på skyldig ära,
kärlek och lydnad kommer mångfaldigt vanärande genom
verklig otack och olydnad, misstroende och skrymtaktighet,
förakt och fiendskap, missbrukande och fördärvande av hans
andliga och lekamliga goda och gåvor. Sådan är vår natur,
vårt sinne och vår vandel, och det skiljer oss evigt ifrån den
helige Gudens rike, om icke nåd går för rätt. Och Gud möter
oss verkligen med sitt rike i nåd; men vi måste ock själva
möta honom med denna åstundan och bön: "Tillkomme ditt
rike!" Och likaså kommer Guds rike med sin nåd våra
skulder till mötes, Gud vill och kan tillgiva skulderna; men
vi måste även möta honom med denna allvarliga åstundan
och bön: "Förlåt oss, tillgiv oss våra skulder I"

Ja, vi måste även tillägga, vad mången gärna skulle
vilja utesluta: "såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro".
Det skall just visa oss, att det gäller allvar inför den helige
Guden; att Guds syndaförlåtelse och vår bön därom icke är
ett tomt tal om nåd, utan en helig nådens handling; att
vi icke så obesvärat och lätt få göra oss räkning på tillgift

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:42:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jtbeck/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free