Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34. Herrens lön. 395
står icke invid ditt Fader-vår Herren och Frälsaren själv,
som lärer dig, att du kan åkalla honom även om förmågan
härtill? Men även han meddelar dig icke denna förmåga
omedelbart, utan bjuder dig att träget söka, bedja, klappa,
kämpa, fatta, bevara, förnya — då vill han hjälpa, upplåta
och giva. Så har då Fader-vår en särskild uppfordran till
bön och kamp.
Något är det dock som vi icke kunna bortbedja och
bortskaffa: frestelsen och det onda i världen, de retelser,
som locka och draga till synd, och de lidanden och trångmål,
som uppsprungit från synden och städse ånyo uppspringa
därifrån. Den natur, vi föra med oss, är fördärvad, och
fördärvad är även världen omkring oss; lockande lust och
tryckande ont bo i dem båda tillsammans — ingen enda är
helt och hållet oskyldig därtill, och ingen enda är heller
ensam skulden därtill; släkte ärver det efter släkte, och var
och en lämnar åter sitt bidrag därtill. Vad är nu att göra?
De som icke göra sig något samvete därav och icke taga det
till hjärtat, de fortleva däri, såsom om det icke kunde, borde
och skulle vara annorlunda, och söka att genom glädje
fördriva lidandet: frestelsen, syndens retelse i deras kropp och
i världen, är för dem en lust, vilken de hålla sig till och jaga
efter; det onda, vilket följer därmed och uppkommer därav,
är visserligen en börda för dem, men de söka att hjälpa sig
själva, så gott de kunna, vore det ock med ny synd, och för
syndens onda avstå de dock icke från syndens lust, så länge
detta är möjligt. Sådant är förhållandet med de flesta
människor, och härigenom förvandlas Guds goda vilja till ovilja;
den helige Guden förer sådana fåfängliga sinnen rättvisligen
in i frestelse; de leva ju utan kärlek till sanningen, utan
hunger efter rättfärdighet, utan att vaka och bedja, och så
skola de och måste de falla ifrån den ena frestelsen i den
andra; syndaretelsens makt i deras orena hjärta skall och
måste städse ånyo och ständigt allt starkare frambryta, så
att de bliva syndens trälar, under det de tycka sig vara fria,
förföra och varda förförda (Rom. 1:21, 24, 28; 2 Tess. 2:10
—12; 2 Tim. 3:13; 2 Petr. 2:18 f.). Det är det gamla guds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
