Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40. Guds domar. 461
40. Guds domar.
Matt, 11: 16—24.
Älskade åhörare! I dag höra vi Herren föra ett språk,
som man icke är van att höra ur hans mun: han bestraffar
och förkunnar dorn — och han måste så tala, om annars
hans ord och handlingar verkligen äro av Gud, och om det
är sant, att Gud icke låter gäcka sig. Men just till sådan synd
göra de människor sig skyldiga, vilka icke låta Guds skickelser
leda till frukt hos dem: de behandla Gud såsom en dåre, som
vore nöjd med att hava kastat ut sin säd i luften, om den
också ej finner någon fruktbärande jordmån. Och så var
förhållandet med de galileiska städerna, vilka Herren i dag
bestraffar och hotar med domens ve. Dem hade han redan
seda?i längre tid särskilt utvalt till sitt arbetsfält, i det han
till och med hade tagit sin boning i Kapernaum (Matt. 4:13);
för dem hade han icke blott rikligen predikat evangelium
om himmelriket, utan där hade han även förrättat de flesta
av sina underverk (Matt. 9:35 ff.), och dessa visade dem
ögonskenligen, vilken förbarmande kärlek han hade till
människorna, och att han i sig bar Guds kraftinsegel, att i hans
person en högre värld, Guds nåderike, trädde in i denna
värld, och att det nu gällde att gå denna Guds nåd till mötes.
Men oaktat allt detta hade det på denna mark icke en gång
kommit till den första, närmaste frukt, vilken icke ens
uteblev på den hårda publikan-jorden: dessa städer hade icke
ens begynt att göra bot och bättring, och detta är dock,
såsom vi veta, det för alla tider och alla människor
oundgängliga, om de skola hjälpas ur sina synder och från sina
synders dom. Denna gudomliga hjälp hade de stött ifrån
sig: de hade icke hållit den särskilda nåd, de åtnjöto, värd
att aktas, hade låtit de gudomliga krafttecknen såsom ett
tomt skådespel gå sina ögon förbi, de gudomliga lärorna
förklinga i öronen såsom ett tomt ljud; Guds högsta sändebuds
himnielriksbjudning och kärleksarbete var på dem förspillt.
Så hemföllo de under Guds dömande lag, emedan han oaktat
all. sin godhet dock icke låter gäcka sig, utan fordrar att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
