Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462 Beck, Kristliga Tal.
hans godhet skall åtminstone få bringa det goda till en
begynnelse hos människan, så att godheten får föra henne
till bättring (Kom. 2:4); ty Gud har i andens (1 Kor. 3:9)
såsom i naturens åkerverk bestämda tider, vilka människan
måste akta på och nyttja, för att icke genom försummelse
ådraga sig det rättvisa straffet. Enligt denna Guds oryggliga
rättfärdighetslag och icke i köttsligt nit ropar Herren, som
håller sin Fader i ära, ve över de hittills högt benådade
städerna. Under det de såsom blomstrande handelsstäder
icke tänkte på någon ände, förkunnar han dem störtandet
ned i dödsvärlden ifrån all deras härlighet, och förutsäger,
att de den dag, då Gud företager sig sluträkningen med all
världen, skola träffas av en strängare dorn, än deras hedniska
grannstäder Tyrus och Sidon, en strängare dom än det länge
sedan i Döda havet begravna Sodom; och det därför att
dessa hedniska städer icke, såsom de galileiska, hade genom
Herrens egen kraftiga närvaro mottagit mäktiga väckelser
och maningar till bot; ju högre det står, som föraktas, desto
större är ansvaret.
Då Herren ropade sitt ve mitt in i dessa städers
levnadslust och handels-vimmel, torde väl deras invånare ha lett
eller förargat sig däröver såsom över en hård, dyster
världsåskådning — men 50 år hade icke gått tillända, då den
förutsagda domen i det yttre tog sin hörjan med ett fasansfullt
krig, vilket medförde en fruktansvärd förhärjning av all
denna härlighet och hopade lik på lik. Då inträdde för dessa
städer en nedstörtning ända ned i dödsriket; och dödsriket
har den betydelsen, att de orättfärdiga komma i en själs
pina, vari de varda behållna till den yttersta eller sista domens
dag (2 Petr. 2: 9), då först evigheten med dess fulla
vedergällning inbryter. Detta gäller alla de människor, vilka förakta
Guds godhets, tålsamhets och långmodighets rikedomar; och
dessa rikedomar föraktas av alla dem, som mena, att Guds
godhet blott avser att låta människan taga ut sitt goda medan
hon lever (Luk. 16:25), men icke tro, att människan genom
denna Guds godhet skall komma till erkänsla av sin vanart
och genom hans godhet låta draga sitt sinne till Gud, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
