Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43. Människornas otacksamhei. 499
tillbaka och prisade Gud med hög röst". Främlingen erkände
således en särskild Guds hjälp i helandet och flödade över
av tacksamhet, och detta icke så att han gick Jesus förbi,
utan han föll ned på sitt ansikte för Jesu fötter och tackade
honom. Han hade Övertänkt det underbara helandet och
erkänt, att Jesus hade för honom varit förmedlaren av den
gudomliga hjälpen, och att han just därför icke kunde ära Gud
utan att ära Jesus. Därför säger även Herren till honom: "Din
tro har frälst dig!" Därmed menar han icke blott den
lekamliga hjälpen, som ju även hade vederfarits de nio, utan att de
därför ägde samaritens tro: de hade blivit hulpna genom
Jesu blotta barmhärtighet, efter vilken han förbarmar sig
över alla, som, äro i nöd och anropa honom; samaritens tro
däremot hade förhjälpt honom till mera än blott hälsa, till
den kunskap, varom Herren säger, att den förer till det eviga
livet (Joh. 17:3), till kunskap om den allena sanne Guden,
sådan han uppenbarar sig i Jesu Kristi sändning såsom nåd
och sanning. Därför säger Herren till honom: "Din tro har
frälst dig!" — vilket han icke sade till alla, som han utvärtes
hjälpte; han upptager därmed främlingen bland sina trognas
tal, som Fadren hade givit honom, på det han skulle giva
dem det eviga livet. — Huru var det däremot med de nio
judarne? De hade under sin lagmässiga gudstjänst vant
sig vid att utföra det, som anbefalldes dem, pä ett blott
sedvanligt och tanklöst sätt; och i stället för att nu
eftertänksamt begrunda Jesu underbara hjälp och med särskild hj
ärtetacksamhet ära den såsom ett särskilt Guds verk, hade de
åtnöjt sig med att blott efter lagens föreskrift avgöra sin
sak med prästerna, i det de enligt den givna befallningen
visade sig för dem och offrade för sin rening, såsom Mose
hade bjudit (Luk. 5: 14; 3 Mos. B. 14: 2 ff.). Därmed trodde
de sig hava givit Gud den tillbörliga äran, och allt förblev
hos dem såsom det varit: nöden och hjälpen hade icke
förhjälpt dem till den tro, som hjälper till det eviga livet, hade
förmodligen icke ens borttagit deras fördom emot den av
deras präster hatade Jesus och deras ringaktning av en
samarit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
