Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528 Beck, Kristliga Tal,
ligt goda, för sanningen ovanifrån och för trogen vandring
däruti — sådan är hans kärleks helgedom, vilken icke ens
av den nuest älskade får antastas, sådan är i all sin nåd hans
obevekligt heliga sanningsande och sanningssinne; och denne
ande måste redan detta lärjungarnes uppförande misshaga,
då de voro likasom oåtkomliga för hans trosväckelser och
för de dem på hjärtat lagda sanningarna: detta måste
uppröra Herren, icke köttsligt men i anden, och denna hans
rörelse steg så högt under det vidare förloppet, att evangelisten
tvenne gånger anmärker, att Jesus upprördes häftigt i sin
ande. Detta förefaller oss visserligen främmande, mina
vänner, och passar icke in på den Jesusbild, som vi merendels
göra oss — men vår bild är icke sanningen; utan den Jesus
Kristus, som hans utvalda vittnen hava målat oss för ögonen
(Gal. 3:1; Joh. 1: 14), han är nåden och sanningen. Och då
finna vi, huru han icke blott med vrede sett på fariséerna och
bestraffat dem för deras otros förhärdelse (Mark. 3:5; Matt.
23: 13—33), utan även ofta förebrått och bestraffat
lärjungarne för deras tröghet att tro och deras tillbakasjunkande
i otron (Matt. 17:17, 20; Luk. 24:25; Mark. 16:14).
Det gives en helig vrede, lika väl som en ohelig kärlek.
Vid kärlek och vrede kommer det just därpå an, om de hava
det heliga till grund och mål och icke det oheliga, det som
är gudomligt och icke det som är mänskligt, och om de hålla
sig inom Guds heliga skrankor. Där detta icke är
förhållandet, där är kärleken synd inför Gud lika väl som vreden är
der; men åter. evar förhållandet är så, där är ock vreden
och nitet icke syndigt, utan har sin tillbörliga plats och sin
■ tid oaktat all kärlek. Herren älskade de båda systrarna, och
de älskade honom; han älskade ej mindre brodern, så att
tårarne stego honom i ögonen vid hans grav ~- och dock
framkallade dessa hans vänner med sin blinda, otrogna
kärlek, som gjorde dem döva för hans läroord, samma känslor hos
honom som judarne med sin förebrående fråga, varför då
icke han, i stället för att nu gråta vid vännens grav, i rättan
tid hade gjort med den sjuke vännen, vad han hade gjort
med den blinde, som han botat. Över bådadera upprördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
