Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588 Beck, Kristliga Tal,
älskade och insnärjda i sina inbillningar och sin falska väg,
att de allt mindre söka felet, där det ligger: man uppdiktar
för sig helt andra orsaker till det dåliga tillståndet, än dem,
vilka bringa skuld över ens eget liv; man ser det onda och
fördärvliga endast där, varest man förkastar det goda och
gudomliga, icke även där, varest man antager det och utövar
det men icke behandlar det efter gudomligt sinne och
gudomlig lag; man fördöljer och utsmyckar skadan, där den
frambryter i ens egen krets och egna verk, i vilka man självkärt
satt sig fast, för att icke behöva angripa den anfrätta roten,
varpå Guds finger hänvisar; man gör försök med alla
möjliga medel, som snarast lova hjälp mot den yttre skadan, för
att icke behöva grundligt ingå på den inre skadan; man
låter nytt och gammalt behaga sig, om man blott därvid kan
fasthålla sin förra väg, om man icke behöver undandraga
sig de gamla goda vännerna och vanorna och slå in på en
sannskyldigt ny bana, som angriper själva hjärtat och träder
i motsägelse till det som inom ens omgivning är hävdvunnet
och fått anseende för sig. Därvid fattas då ej heller hela
skaror av falska fridspredikanter, falska rådgivare, ivrare
och profeter, som med hundra grunder och tydningar stärka
en i sådan sinnesart emot den enda, rätta sannings grunden
— ty intet i världen är så ont, att icke ännu något låter
säga sig för det, och intet är så klart och sant, att det icke
låter sig annorlunda tydas och vändas. Det gives ej heller
någon människa, som icke redan av naturen skulle hava något
gott i sig; och få äro de, som icke ännu därtill — genom
uppfostran och vana, genom skola och kyrka, genom lycka och
olycka, i ensamheten eller i förbindelse med andra — skulle
hava antagit allehanda, som i sig självt är gott, vilket de då
ock följa såsom en god eller from sed. Sådan hävdvunnen
godhet och fromhet kan nu länge ostört fortgå och även synas
vara tillräcklig, kan glänsa icke blott i tal, utan även i verk,
såsom judarnes gammaltestamentliga fromhet och
rättfärdighet; det blir en rådande ton, befästad och bekräftad
genom de äldstes stadgar, genom särskilda förbindelser och
föreningar, genom högtansedde mäns myndighet. Men plöts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
