Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51. Emot självbedrägeriet. 589
ligt kommer en frestelsestund, en allvarlig tid, då Gud prövar
människornas hjärtan, huruvida de sätta kärleken till
sanningen över allting; den gamla fromhetens skador upptäckas;
yxan sättes till roten, och det skiljes strängare mellan kött
och ande, mellan äkta och oäkta tro, mellan ljus och sken. De
flesta hava då sitt eget kärt, behålla vad de redan äga, emedan
det är deras berömmelse, deras tröst, deras rättfärdighet och
styrka; de värja sig mot anklagelserna och de nya väckelserna,
trotsa gemensamt på det goda de redan äga och hava gjort
och ännu vidare göra, och låta sig icke övertygas, att denna
rättfärdighet icke räcker till, att vinet i de gamla flaskorna
blivit smaklöst, att anden och sinnet i det fromma väsendet
icke består inför Gud och måste förnyas i ljusets och livets
gudomliga urkälla. Därom låter sig det minsta antalet
övertygas, emedan detta just dömer vad de hittills ansett för gott,
och uppfordrar dem till andra ansträngningar än sådana,
som de hittills äro vanda vid; och i den strid, som
uppflammar därom, ryckas de flesta småningom allt längre, så att
de till och med förfölja den sanning, som är given just för
den närvarande tiden, och förgripa sig på dess försvarare
(Luk. 12:42, 56).
På detta sätt kommo judarne, deras präster och
skriftlärda, utan att rätt veta eller vilja vad de gjorde, därhän,
att de hopade allt tyngre skuld och straff på sig, ej mera togo
till hjärtat de klaraste sanningar, de eftertryckligaste
förmaningar och sanningar av Herren och de övriga gudsvittnena.
De voro ej till den grad grundfördärvade ogärningsmän eller
så djävulskt sinnade skrymtare, att de skulle hava tänkt:
"Just Guds Son vilja vi korsfästa; vi vilja icke hava att skaffa
med något Guds ord och lag, med profeter, Guds nåd och
himmelrike — vad skola vi göra med sådan dårskap och
vidskepelse ?" Ingalunda! De menade sig fastmera, såsom Jesus
själv säger, i de heliga skrifterna hava det eviga livet, och
forskade däri; de trodde på Mose och profeterna, hoppades
ivrigt på Messias, Guds Son, att han vore deras Frälsare,
höllo mycket på Guds förbund och rike, såsom de hade
mottagit det, och läto det icke fattas goda verk av allehanda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
