Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•602 Beck, Kristliga T ah
skall förekomma eder, komma eder till mötes och följa efter
eder, och så även komma in i eder (Joh. 14: 21, 23), så att I
fån makt att bliva Guds tjänare, ja Guds barn. Men de som
förakta detta, de som på grund av Guds kärlek obesvärat
åsamka sig skulder och indriva sina fordringar, såsom dem
gott synes, de hava ännu icke sin sak klar: de äro ännu icke
fria från den konungsliga domstolen, som ensam avgör över
skuldernas efterskänkande och betalning, och avgör efter
heliga lagar. Denne Herre och Konung haven I att frukta, om
I icke viljen lara älska honom och efterfölja hans kärlek.
A mien.
53. Given Gud vad Gud tillhörer.
Matt. 22: 16—22.
Älskade åhörare! Vid våra förra betraktelser av dagens
evangelium hava vi den ena gången haft till vårt
huvud-märke den mänskliga skalkaktigheten hos fariserna och vår
Herres gudomliga sanning, den andra gången den världsliga
överhetens ämbete enligt ordet: "Giver kejsaren vad kejsaren
tillhörer". Denna gång skall huvudsaken för oss vara det
andra ordet: ""Given Gud vad Gud tillhörer".
Huvudsaken är ju visserligen den, att han erhåller sitt,
vilken giver kejsaren och folket liv och ande och allt och
återtager det; det är den gamla regeln för all rättfärdighet och
ordning: åt en var sitt, och om den Högste och Heligaste
icke får sitt, icke får sin rätt, vifket "mitt och ditt" är då
ännu heligt, vilken rätt står då ännu fast och säker, vare sig
det heter kejsar-rätt eller folk-rätt, höghets-rätt eller
fattig-mans-rätt, statsrätt eller kyrkorätt? Och dock, vad är mera
allmänt ibland människorna, än att ställa sina rättigheter
främst och Guds rätt sist! Vi fordra, att vad vårt är, och
även utöver vad vårt är, skall åt oss givas och betryggas; och
så länge vi därutinnan icke hava att klaga eller sörja, mena
vi. att det icke kommer så mycket an på, om Gud erhåller
sitt och sin rätt. På Gud och hans rätt akta vi litet, ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
