Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53, Given Gud vad Gud tillhörer. gO3
alldeles intet, på människor och människors rätt akta vi myc
ket, ofta uteslutande; och dock voro vi en gång alldeles intet,
såsom vi ock intet hava blivit eller kunna bliva allenast av
oss själva; allt måste vi ock återlämna, måste själva åter
varda såsom intet, vilka vi än må hava varit. Detta gives oss
så ögonskenligt, så handgripligt att inse och erfara, men huru
förtretsamt, huru överdrivet synes det oss icke, då Skriften
•så kärvt säger: "Allenast ett intet äro människors barn,
myndiga herrar fåfänglighet; fåfänglighet allenast äro alla
människor, huru säkra de än stå" (Ps. 62:10; 39: 6)! Tvärtom,
huru snara och färdiga äro vi icke att skrytsamt framhålla
och lovprisa, ofta under de skönaste benämningar, vad
människor äro och kunna, vad oss tillhör och tillkommer; och huru
senfärdiga och oböj samma till att erkänna vad Gud är och vad
Gud tillhörer! Huru snart synes oss icke det vara för mycket,
som vi skola giva honom, vilken dock först själv giver oss allt,
och vilken allt tillhörer ifrån det största till det minsta!
Men detta är det sorgligaste, mina vänner, att vi taga
oss så liten tid till att allvarligt begrunda sådana sanningar,
som så att säga följa oss på alla vägar; och dock beror det
just därpå, om vi överhuvud i trossanningarna skola komma
till en levande kunskap och fast övertygelse, så att de
invärtes i oss leva och vi leva i dem, eller om det blott blir ett
utvärtes inlärt och antaget väsende och en flyktig rörelse
vid ett eller annat tillfälle. I stället för att begrunda de
oss närmast liggande erfarenheterna, vari en högsta makt
och rättfärdighet uppenbaras, som icke behöver någon
människa och icke frågar efter någon människa, som
handgripligen giver oss att erfara och se vår och alla människors
vanmakt och orättfärdighet — i stället för att vi stilla och
djupt skulle aktgiva på sådant, överväga och bevara det i
sinne och samvete, fara vi med våra tankar hastigt däröver,
varmed vi då mena oss taga en himmelshög flykt, eller göra
vi det till föremål för vår förnuftskloka utläggning, tills
det är förbi; ja, man vill till och med giva sig utsende av att
vara härdad mot sådana naturliga intryck och att hava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
