Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618 Beck, Kristliga Tal.
baka inom dess naturliga skrankor, blott de få ett visst och
fast hjärta, så att de vänta och tro, lära och tillväxa i
stillhet; för dem är det vishet och icke dårskap, detta ord:
"Härefter skall du erfara det; tiden först ger rosor, tiden
framkallar ur det förmjiltnade sädeskornet ett härligare med
frukt rikt belastat strå!" Det är den gudomliga
hushållningens lagar, vishetens lagar och den eviga, obegripliga och
outrannsakliga kraftens verk. Tanken däruppå, tillbedjen
inför detta!
Men de flesta människor bilda sig sin tro efter egen lust,
icke efter de gudomliga lagarna, vilja icke först betvinga
och bereda det ostyriga hjärtat, för att efterfölja visheten
och bliva henne värda, utan gripa hastigt in, göra frågor
på frågor, och vilja med få ord hava saken avgjord. Många
giva den högsta äran åt sitt eget huvuds tankar, såsom låge
redan den närvarande och den tillkommande världen samt
Gud själv i detsamma inneslutna, vilja räkna med hela tal,
under det de blott hava bråkdelar, vilja höra kornet växa
i marken, och redan i sädeskornet se axet med rot och stjälk.
Det är de förvetna mästarne; och Gud, med sitt ord och verk
är den beledde såningsmannen. För sådana människor är
allt, som går utöver deras synkrets och förstånd, en dårskap
och en förargelse, och så framför allt den vishet, som icke
är här nedifrån. Samlingarna ovanifrån och om den
tillkommande världen betrakta de icke efter dessas egen natur,
utan göra sig en vanställd bild av dem, med vilken de då
efter egna tankar ställa i förbindelse saker, som alldeles
icke höra dit, och som då visserligen äro dåraktiga.
Så var förhållandet med sadduGeerna, vilka såsom kloka,
levnadsglada världsmänniskor intet ville veta av
uppståndelsen likasom ej heller av något, som hörer till det osynliga
livet; så föra de då man och kvinna, äktenskap och köttsligt
säde in i uppståndelsen, och falla så över denna vanställda
bild, gripa efter en sten på släta vägen, och mena sig därmed
slå till döds hela tron — med den simpla frågan, vern då
en kvinna, som i denna värld till och med efter Guds lag haft
flera män, dock utan att hava barn, vem hon nu i den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
