Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt arvsynden, det är därför tveksamt, säger pater
Bibosus, huruvida de kommer i åtnjutande av nåden. Vare
därmed hur som helst, de har genom giften och
blodsblandning med sina grannar mer och mer kommit att
åtnjuta själ och undkomma sin ärlighet och är numera
i det närmaste såsom vi.
Ridéns ögon glittrade när han fått papperen.
– Jag är verkligen tacksam, sa han, detta kommer
att betyda så mycket. Staden är gammal, äldre än jag
trott, äldre än man vetat. Ah, detta är en verklig
högtidsstund i en stackars fattig vetenskapsmans – nåja
adjunkts – liv.
– Ett jubileum kanske föreslog främlingen och
tände en cigarrett.
– Ett jubileum! Staden har en ärorik historia. Men
klockan! Jag höll på att glömma klockan, en
tjänsteman, en ungdomens ledare och lärare får inte glömma
vad klockan är slagen. Ridén skrattade gott åt sitt
skämt, i dörren sa han:
– Jag måste gå. Jag måste skynda mig. Jag kommer
försent. Tack, och tack än en gång.
Storgatan ligger middagsöde och snart ska träden i
Allén knoppa. Klockan på rådhuset rycker fram minut
för minut. Gatan är lång och Ridén småspringer den
tomma Storgatan fram. Hans lilla bockskägg vippar
och solen glittrar i de hornbågade glasögonen, de små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>