Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någonsin tyckt om mig.
Skriken blev högre och kortare, stötigare och med
saliven rinnande mellan de uppvridna läpparna sjönk
hon sen ihop i en slapp kvidande hög på golvet. Ridén
suckade, släpade in henne i vardagsrummet, la henne
på soffan, bredde en filt över henne och gick stilla in
i sitt arbetsrum. Han låste dörren om sig och satt vid
skrivbordet. Det var mörkt i rummet.
Astrid var svår, hon var ofta svår. Med varje år
hade hon blivit värre. Man måste förstå henne. Dåliga
nerver. Visst! Men alltid bara värre och värre. Adjunkt
Ridén såg en evighet av Astrid framför sig och han
rös hjälplöst.
– Vad kan jag väl göra?
Ute var det nu helt mörkt och när han tände
bordslampan speglade den sig i det svarta fönstret. Ridéns
äktenskap var inte helt lyckligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
