Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅTTONDE KAPITLET
Vari kyrkoherde Cederik och adjunkt Ridén besöker
Stadt och upphöjda ting diskuteras.
— Detta är en afton då viktiga beslut fattas.
Kyrkoherde Cederiks stora ansikte log och han klappade
Riden på axeln.
— Vi måste fira tilldragelsen. Jag känner
hovmästaren på Stadt. Han ser till att det vankas lite extra
gott då jag kommer. Förresten är en promenad före
maten bara nyttig för oss.
Kyrkoherden slog än en gång den magre adjunkten
på de beniga axlarna, först på den vänstra, sedan på
den högra. Cederik lutade sig stor och svällande svart
över Riden och log med blänkande tänder. Nog hade
Riden helst velat stanna hemma, hans mage var så
förunderligt tung. Dock stirrade Cederik befallande på
honom och han reste sig lydigt. Cederik bugade för
Astrid, kysste på hand:
— Jag kommer aldrig att glömma denna angenäma
afton, aldrig, fru Ridén!
När dörren slagit i lås bakom dem sprang Astrid
upp på sitt rum, hon kastade sig framstupa på sängen,
tårarna rann och hon snyftade övergivet:
— Varför fick jag inte träffa honom förr? Ty hon
hade gripits av stor kärlek till kyrkoherde Cederik.
Lugn och trygg, med ett ansikte skärt och slätt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>