- Project Runeberg -  Jubelvår /
96

(1986) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Motorcykel. Han lyfte upp Ridén och försökte
ställa honom på benen:

— Bäst ni går hem, här kan ni ju inte ligga.

Men Ridéns ben ville inte bära honom och Karlsson
skakade på huvudet:

— Det ser illa ut.

Därpå lyfte han upp Ridén och bar honom fram till
korvståndet. Ridén slöt ögonen, han ville dölja sin
skamliga och förnedrande belägenhet för sig själv och
Karlsson satte honom på korvståndets golv, lutade
honom mot väggen och svepte sin överrock om honom.
Därpå tog han tag i skacklarna och drog vidare upp
mot gamla staden där både han och Ridén bodde.
Karlsson kände Ridén, denne brukade äta middag på
moster Matildas pensionat och han tyckte synd om
Ridén som råkat så illa ut.

Ridén kände vagnen skaka, kände hur gatstenen blev
kullersten och förstod att Karlsson måste sätta till alla
sina krafter för att få korvståndet med sin tunga börda
att rulla uppför de svåra backarna. Ridén for försiktigt
med tungan över tänderna. Det var blodsmak i
munnen och tänderna var lösa, men ingen hade lossnat.

Inte ens stifttanden i överkäken. Den satt annars inte
så hårt fast. På konsul Dävergårds middag förra året
hade köttet varit segt och stifttanden hade fastnat i
en sena. Hembiträdet hade gett honom tanden inlindad
i skärt silkepapper när han skulle gå hem. Hon hade
sagt urskuldande:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jubelvar/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free