Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som alltid i skolans kollegierum.
— Ridén, framhöll han för ämneslärarinnan fröken
Ähman, Ridén är, vad man än i övrigt må säga om
honom, en ytterst sanningsenlig och samvetsgrann
människa.
— Verkligen, sa fröken Ähman och hennes
ungmökinder rodnade i violetta fläckar, men våldtog han
inte, hm ...
— Inte direkt, sa rektor Skvattman och fattade
portföljen.
— Indirekt då? frågade fröken Ähman, lutade sig
nära rektorn och andades tungt av det vågade samtalet.
— Ville hon? frågade hon romantiskt med ansiktet
tätt invid rektorns och trutade med sina okyssta läppar.
— En kvinna, svarade rektorn undervisande allt
medan han retirerade mot dörren, en kvinna vill alltid.
Fröken Ähman försökte spärra återtåget för rektorn
och en underlig glöd brann bakom hennes glasögon.
— En man då?
— Han har sin moral, svarade rektorn skyndsamt
och stängde dörren framför henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
