- Project Runeberg -  Jubelvår /
119

(1986) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på en torr sten, ställer skorna bredvid stenen med
tåspetsarna vända mot vattnet och går försiktigt ut i
havet med kroppen huttrande i kyla. Långkalsongerna
korvar sig på de magra benen, den lilla magen skjuter
fram under den tunna bröstkorgen, den svarta hatten
skuggar ansiktet men trots kylan visslar han belåtet,
huvudet är stolt tillbakakastat, bockskägget pekar
målmedvetet ut mot den svarta horisonten och framför
honom är havet kallt och svart. Riden lägger ut ett
falskt spår, han gör fotspår ut i vattnet.

– För man kan aldrig veta hur mycket de kan få
fram med de där nya detektivmetoderna.

Det är isande kallt och Ridén har klivit upp på en
hal svart klipphäll, kylan bränner i huden och värker
i fötterna. Han kastar hatten i vattnet:

– Vila i frid adjunkt Ridén! ropar han och hans
röst tonar bort över det tomma vattnet. Han skrattar,
han är glad. Nu är han fri, nu ska han gå på vägarna,
luffa mot södern. Sova i lador, ligga i höstackar och
kisa mot solen med ett halmstrå i munnen. Nu är han
fri! Han ska bada i insjöar om somrarna och ska kunna
sitta på en bänk i städerna och bara se sig om och
känna att han får vara i fred.

– En fri man! ropar han och slår ut med armarna.
Solen ska skina över honom och livet le. Men gesten
är för stor. Armarna flaxar. Han tar överbalansen.
Han halkar. Han faller framstupa ner i det mörka
kalla havet. Det skvalpar i det svarta vattnet. Det hörs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jubelvar/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free