Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTONDE KAPITLET
Vari främlingen åter är feberfri och grips av oro
inför utvecklingen.
När främlingen vaknade sken vårsolen genom de
tunna gardinerna. Det sved visserligen fortfarande i
halsen men febern var borta och han sträckte sig
lättjefullt och mornande i sängen. Dunkla orediga minnen
av drömmar och fantasier blåste bort när han öppnade
fönstret och lutade sig ut i vårsolen. Det var klar ljus
luft, solen värmde och en sexårs flicka hoppade rep på
gatan.
– Etthundraett, etthundratvå, etthundratre ...
Hopprepet svängde runt henne och hon var
koncentrerat allvarlig.
– Etthundratie, etthundraelva, etthundratolv ...
Främlingen skrattade, kliade sig i det blonda
snaggade håret och gäspade. Det var allt bra skönt att leva
i alla fall. Det knackade på dörren och han kröp kvickt
ner i sängen. Inga kom in med kaffebrickan:
– I dag ser ni ju riktigt kry ut.
– Ja, nu är jag bra. Han kände den goda doften av
kaffe och färskt bröd och skrattade:
– I dag kliver jag upp.
– Det är nog bäst att ta igen sig nån dag först, man
blir alltid så matt efter feber.
Inga bäddade upp sängen och städade rummet under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>