- Project Runeberg -  Jubelvår /
177

(1986) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fläck på marken där ingenting ville växa. Min tunga
svullnade upp och mina läppar fick stora blödande
sår så jag blev sjuk flera veckor. Åt vår moder sa min
broder August att jag hade stark fysik och jag lovade
mig själv högtidligt att aldrig smaka alkohol ens när
jag blev gift ty den bekom mig inte väl.

JAG FÖRLORAR MIN SVENDOM, JAG
BLIR GRYMT BEDRAGEN

I villan bredvid vår bodde en pensionerad major
med sin dotter. Hon hette Ingeborg och var mycket
söt. Hon hade glittrande bruna ögon. Jag såg henne
ofta vandra i trädgården och en dag om hösten då
fruktträden just hängde grenarna tunga av mogen
frukt sa jag till henne tvärs över staketet:

— Härligt höstväder.

— Ja inte sant, svarade hon. När hon lutade sig
fram över staketet förlorade jag mitt hjärta till henne.
Alltsedan min tidiga barndom då jag upplevt den
stora smärtan vid Agnes död hade jag vant oberörd av
kärleken. Ingeborg och jag brukade sedan ofta träffas
och tala innerligt med varandra. Om kvällarna lurade
vi skymning bakom redskapsskjulet, höll varandra i
händerna och såg på månen och de dräktigt drivande
molnen. Hon hade smala vita händer och om hon såg
att jag hade en frukt eller en kaka i handen sträckte
hon fram sina små älskliga fingrar och sa:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jubelvar/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free