Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sina rara röda tegeltak, med sina gula hus och
fruktträd, då känner främlingen en stämning av ro
och trivsel. Men han har stått och sett ut över andra
städer med rara röda tegeltak, gula hus och fruktträd
och alls inte känt ro och trivsel, för han har vetat att
de städerna byggts vid likfabriker. Och vad är det
som säger honom att den prudentlige lille
tobakshandlare Andersson, som just öppnar sin affär på
Storgatan, är så olik den prudentlige tobakshandlare
Schmidt, som man fick hänga efter kriget därför att
han en gång roat sig med att gräva ut ögonen på
femhundra ryska krigsfångar? De fyllde en margarinlåda.
De ser båda likadana ut, de är lika snälla och rara i
sina affärer. Men Andersson har inte fått de order
som Schmidt fick och om han fick dem, skulle han
då inte lyda dem? Eller vet han nog för att inte lyda?
Och den gällt skrattande fru Bengtsson, hon som
är så småkåt av sig, hon som är gift med ingenjör
Bengtsson; vem skulle hon kunna bli? De samlas om
lördagskvällarna vid bridgebordet, ”vi och våra
vänner”. Man spelar kort. Man skvallrar. Man dricker.
Man talar troende om det man läst i pressen. Ja, man
tror det alltihop. När man blivit full läggs
grammofonskivorna på och man dansar. Andersson,
Pettersson eller Lundström klämmer in fru Bengtsson i ett
mörkt hörn, tar henne mellan benen, hon brer ut låren
och säger:
— Vad han skulle bli sotis om han såg oss nu va?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>