Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fått växa vilt dessa fyra veckor kunde inte dölja det
insjunkna, vänliga lilla gubbansiktet.
— Hoppas jag inte stör, sa den tunna lilla rösten
ödmjukt. Hoppas jag inte stör.
Den utmärglade Pährson tassade försynt in på sitt
rum.
Därefter följde en lugn och behaglig tid. Pährson
som skitit ur sig all sin värdighet gick på tå genom
kontoret för att inte störa sina underlydande. Han blev
en snäll tomtefar för sina tjänstemän. Han glömde
aldrig att ta med sig en påse karameller om rnornarna
för att kunna premiera de duktiga och om något
kanslibiträde stirrade honom in i ögonen vek han undan
med blicken, rodnade osäkert och sa:
— Förlåt mig! Ursäkta mig så mycket! Jag menade
inget illa.
Verket hade blivit en trivsam arbetsplats och samma
dag som Ljungsviks jubileum skulle hållas smög
Johannisson upp i främlingens rum på Matildas pensionat.
Han drog ut byrålådan, stoppade manuskriptet i sin
portfölj och började gå upp mot Galgberget. Ty
främlingen hade hållit sitt löfte och då höll även
Johannisson sitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
