Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nu trettio år senare...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Senare flyttade jag söderut och han gick först på Otte
Skölds målarskola och sedan på Konsthögskolan. Men vi
umgicks. Jag brukade bo hos honom när jag liftade upp
till Stockholm. Vi var radikala och fortsatte att vara
politiskt röda också efter det att tidsandan vänt och det först
skulle vara anständig pessimism och sedan bli femtiotal.
Jag skrev och fick en del publicerat. Mest i kommunistpressen
men också i fackförbundspress, All Världens Berättare
och Folket i Bild. Vi träffades därtill i Östeuropa på
festivaler. Efter 1948 skärptes det kalla kriget med ett par
snäpp per år. Under och efter de svenska spionrättegångarna
1951 och 1952 piskades opinionen i landet upp
som den hade piskats upp i Förenta Staterna. Eller för
övrigt som i Sovjetunionen. Jag arbetade i DUV för Festivalen
i Bukarest 1953 och fick följaktligen löpa gatlopp i
den svenska pressen. Särskilt Aftonbladet utmärkte sig.
Mina publiceringsmöjligheter i Sverige upphörde alltså.
Jag var ju ”inblandad” och hade också ”i övrigt gjort mig
ryktbar” som den anständiga pressens anställda journalister
påpekade. Det som kallas ”1968 års generation” har
inte varit med om något liknande. Än åtminstone.
Jubelvår var den tredje bok, den andra roman, jag
publicerade. Den skrevs under alldeles speciella förhållanden.
Senhösten 1953 hade jag kommit hem till Sverige. Jag
hade tagit fast arbete. Hade skaffat bostad och satsat det
jag tjänat de första månaderna på att ge ut en liten bok på
eget förlag. Året därefter - 1954 - fick jag på hösten ut
min debutroman på Tiden. Den hette ”Hemkomst” och
blev totalt nedsablad av en enig kritik. Så utskälld vet jag
ingen som blivit. Skälen var utomlitterära mest. Jag kände
på ett ungefär till både romanens starka och dess svaga
sidor. Så småningom har den övervunnit 1954 års Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>