Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julbetraktelse. Af Kyrkoherde S. E. Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven i den enskilda människans alla förhållanden. Huru
inveckladt kan det ej blifva för vår själ! Med makt
reser sig köttet och synes alldeles vilja sluka upp vårt
andliga lif, såsom för Petrus, då han förnekade sin
Herre. Gå till Jesus, han vet råd. Huru intrasslar sig
icke Guds rike ock stundom på vår ort! Du ser inga
utsikter huru det skall reda sig, såsom Paulus ej visste
någon råd med Galaterna, gå du såsom han till Jesus
med nöden, han vet råd. Och i hvardagslifvets mångahanda
bestyr, hur hafva icke stundom alla svårigheter
stämt möte just hos dig. Rådlös och hjälplös är du,
men gå till Jesus, han vet råd. Gå till Jesus med dina
barn äfven då det synes hopplöst, ännu vet han råd;
gå till honom med dina skiftande göromål, som gifva
dig så mycket hufvudbry, han vet nog råd; gå till honom
med människorna, du har att göra med, inför hvilka
du mer än för något annat stundom står rådlös, han
vet bästa råd. Drottningen af Saba fick alla lifvets
gåtor och frågor lösta af den vise Salomo. Se Jesus
är mer än Salomo. Han skall tyda gåtorna och
lösa knutarna åt dig, gå blott i enfaldig tro och bön
till honom.
IV.
Hans tredje namn är Stark Gud. Af vår Gud
hafva vi ju rätt att få vänta allt godt till kropp och
själ. Det får du ock vänta af Jesus. Han visade ju,
då han gick på jorden, att han både ville och kunde
hjälpa dem, som i tro sökte honom. I tro buro fyra
män en lam till Jesus. Såsom Stark Gud grep Jesus
in och hjälpte den lame både till kropp och själ. Han
förlät honom hans synder och botade hans kropp. Han
förmår rikligen göra utöfver allt hvad vi kunna bedja
eller tänka. Han vet icke blott råd i allt, han kan ock
hjälpa i allt. Han är rik öfver alla dem som åkalla
honom. På honom litade David då han gick till Goliat.
Visst syntes striden för människor hopplös, men
Stark Gud stod på Davids sida och David segrade. På
honom litade David, då han hotades och förföljdes af
Saul. Visst var David ringa och hjälplös, och Saul
mäktig och stor, men med David stod Stark Gud och
hjälpte honom ur allas deras hand, som hatade honom.
Stöd äfven du dig på Jesus. Har du en mäktig frestelse,
stark som Goliat, att kämpa mot, gå i striden i
Jesu namn och du skall segra såsom Josef segrade i sin
frestelse. Hatar och förföljer man dig för rättfärdighetens
skull, såsom Saul förföljde David, förtrösta på Jesus
och hur det då skall gå dig, kan du läsa i den 37
af Davids psalmer. Framför allt, haf inga onödiga
bekymmer, hur det i en tid af upplösning och oro som
denna skall gå med Guds rike på jorden. Stark Gud
bär sitt rike på sina axlar genom lifvets och tidens
bränningar och skär, och då kan det aldrig gå annat
än väl.
V.
Det ljufvaste af alla hans namn är Evig Fader.
Sammanfatta allt det goda, kärleksfulla och uppoffrande,
du någonsin hört om en fader, lägg därtill allt det
innerliga, kärleksfulla och gifvande du själf såsom fader
eller moder någonsin tänkt eller känt för dina barn, och
du har en svag bild af Jesus såsom din evige fader.
Med förtviflan och ängslan sökte en gång min hustru
ett af sina barn, som hon trodde förloradt. Så har Jesus
en gång med ängslan sökt dig i världens buller och
synd och kanske han söker dig ännu. Med försakande
kärlek och uthållighet vaka föräldrarne vid sina barns
sjukläger. Så ängslas Jesus öfver dig och mig då andlig
sjukdom och svaghet hota våra lif. Med hvilka tårar
och förmaningar skicka icke föräldrar ut sina barn i
en farlig värld. Huru ängslas vi icke att fördärfvet i
någon form skall sluka upp dem. Ej mindre har han,
vår Jesus, som heter Evig Fader, omsorg om oss i lifvets
farliga skola. – Fader och moder kunna tröttna,
med visshet skola de förr eller senare lämna oss och dö.
Jesus är en evig fader. »Andra vänner dö och svika,
denne vän är alltid lika.» Då Jakob, mätt af lefverne,
skulle skiljas hädan, välsignade han sina barn och lämnade
dem åt Gud. När vi skola göra samma resa, få
vi lämna våra barn åt samme Gud. Du kan hafva gått
långt bort från din fader i himmelen, men icke så långt,
att han upphört att vara din fader och att vilja förbarma
sig öfver dig. Du kan i otro och synd stöta
hans fadersfamn ifrån dig, men aldrig så att den upphör
att vara öppen för dig, så länge det heter i dag.
Är du eländig och usel, gör som den förlorade sonen:
stå upp och gå till Jesus, din evige fader. Är det
mörkt och tomt inom dig, ack, gå till Jesus, han vill
fylla din själ med ljus och frid. Är du misskänd och
hatad, kom till Jesus, han förstår dig och älskar dig,
ty han är evig fader och äfven åt dig är han född och
gifven.
VI.
Till sist gifver profeten honom namnet Fridsfurste.
Där ligger en hemlig längtan på djupet af hvarje
människohjärta, en törst, som aldrig kan stillas af något på
jorden. Den faller öfver dig vid aftonens stillhet eller
under nattens tysta timmar. Ja, den kan gripa dig midt
i sällskapslifvets vimmel. Du känner då huru tomt och
ihåligt i själfva verket ditt lif är, och du längtar efter
något fullare och bättre, efter något, du vet icke hvad.
Det är stämningar och känslor, som du ej förstår. Min
vän, detta är din själs trånad efter fridsfursten. Han
ensam kan stilla hjärtats trängtan. Han är kommen att
gifva frid. Dock ej en sådan frid, som världen gifver.
Världen vill ock gifva frid. Den vill vara i fred och
låta andra vara i fred. I fred för allt, som kan störa
syndasömnen och hjärtats säkerhet. Den vill hålla all
tanke på evighet och dom fjärran. För den skull räcker
den en köttslig glädjebägare åt de sina samt lockar
ut i yra, buller och äflan, att man ej måtte förnimma
fridsfurstens manande röst. Alldeles såsom Molocks
dyrkare genom trummor och instrumenter sökte för
mödrarne förtaga ljudet af deras barns jämmer då de
lades på af gudens glödheta armar. Denna frid är Jesus
kommen att störa. »Jag är kommen att sända strid på
jorden», säger han, »hvad ville jag hellre än att den
redan brunne.» Men har han så fått visa huru fridlös
vår själ är, huru Guds misshag och vrede måste hvila
öfver oss för våra synders skull, då vill och kan han
ock slå våra missgärningar neder, kasta dem i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
