Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fridsfurstens rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fridsfurstens rike.
*
Julbetraktelse
af
Kyrkoherden G. WILLÉN.
*
Es. 9: 6, 7.
Det heter i en gammal sång: »I världen krigen väl bullra
och makt sig spänner mot makt.» Det talas ock någonstädes om »den stora
ofredens dagar», hvilka icke blott hafva varit utan äro äfven nu för handen.
Hvarje tidningsnummer berättar om krig och mord. Oron griper allt
mer omkring sig och osäkerheten blir allt större. På möten och
kongresser talas om fred, och fredsförslag uppgöras för att förebygga krig
och blodsutgjutelse. Men allt synes vara förgäfves. De, som mest orda om fred,
gripa först till vapen. Arméerna sättas i
rörelse, kanonerna dåna, blodet flyter i strömmar
och slagfälten betäckas af döda, döende och sårade.
Ryttaren på den röda hästen rusar fram i vildt lopp (Upp.
6:4). Det berättas, att pastor Tollstadius, som under
17:de århundradet lefde och verkade i Stockholm som ett
i Kristus lefvandegjordt Jesu vittne, en gång åkte efter
en skenande häst, som helt hastigt hejdades af, som det
tycktes, en liten sjömansgosse, som dock ögonblickligen
försvann. Icke en ängel i sjömansdräkt, utan ett litet
barn, som skall upprätta rätt och rättfärdighet på jorden
och därvid utbreda frid såsom en utsläppt ström, skall i
sin tid hejda ryttaren på den röda hästen i hans förödande
framfart. »Ty hvarje slamrande krigsrustning och hvarje
mantel, som varit vältrad i blod, skall uppbrännas, af eld
förtäras.» — Med hänsyn härtill kallas detta barn
»Fridsfurste.»
I.
Fridsfursten.
För profetens inre blick ter sig framtiden ljus. Han
ser dar ett föremål, som fäster vid sig hela hans
uppmärksamhet. Ju mera han betraktar detsamma, desto
underbarare framträder det för honom. Ur den dunkla,
hemlighetsfulla bakgrunden, belyst af löftenas ljus, ser han
ett litet människobarn framkomma. Svagt och ringa
såsom andra barn sluter det dock inom sig gudomens hela
fullhet, evighetens ljus och kraft, den tillkommande världens
outsägliga frid. Ty det kommer från Guds himmelska värld, från
Guds af evig kärlek öfverfyllda fadershjärta. Gripen af helig
beundran och glad hänförelse utbrister profeten: »Ett barn
varder oss födt, en son oss gifven, hvilkens herradöme är på hans
axlar, och hvilkens namn är Underlig, Råd, Stark Gud, Evig
Fader, Fridsfurste.»
Det är mörk natt. Blytunga, svarta moln draga sig
tillsammans och insvepa allt i ett nästan ogenomträngligt mörker.
Detta yttre är en trallande bild af det inre i människornas
hjärtan. »Mörker öfvertäcker jorden och töcken folken.» Plötsligt
öppna sig de mörka skyarne. Ett bländande ljus strömmar ner.
Men det är icke en blixt, som hastigt försvinner. Det är
ljusstrålar från en inom evighetens heliga värld dold sol. Mildt och
ljufligt väcker det dock äfven hos gudsälskande, efter Kristus
innerligt längtande själar, fruktan och bäfvan. Några ringa
herdar, som i Betlehems närhet under natten vaka vid
sina hjordar, omstrålas däraf. De fromma herdarnes
tankar upptogos utan tvifvel af löftena om den utlofvade
Messias, den store Fridsfursten, som skall förlossa Israel,
föra det till ro och bestiga Davids konungatron. Med
aldrig förut anad kraft framträda nu profetens ord om
honom, som i Israel skall vara en herre, och hvilkens
utgång är ifrån fordom, ifrån evighetens dagar (Mika 5:2).
Det är deras hjärtans begär och bön att få upplefva denna
saliga tid. Se, då står bredvid dem ett från himmelen
ankommet sändebud, en helig ängel, som förkunnar dem,
att den väntade är kommen: »Varen icke förfärade; ty
se, jag bådar eder stor glädje, som skall vederfaras allt
folket; ty i dag är eder född frälsaren, som är Kristus,
Herren, i Davids stad.»
Vi lefva i fullbordans tid, vi höra och se, att äfven
hedningarne ha del i löftena om Kristus. I profetens »oss»
och ängelens »eder» äro äfven vi med inneslutna. »Oss
är födt ett barn, en son är oss gifven.» Gud, vår fader,
har så stora skatter och gåfvor, att de räcka till för alla
människor. Han innesluter dem alla i sonen och sänker
dem ned till oss i det lilla barnet, som hvilar i Betlehems
krubba. De äro där för oss, för dig. Gud har icke
skonat sin egen son utan gifvit honom ut för oss alla. Huru
skall han icke ock skänka oss allt med honom? Du
behöfver ej vara rädd för att mottaga hvad som är dig
gifvet. För dig, som är syndig och bedröfvad och vill blifva
från synd och sorg befriad, är i frälsaren, Kristus,
öppnad en frälsnings- och glädjekälla. Kom bara till honom.
Han skall frälsa dig och gifva dig frälsningens glädje.
Frälsning och glädje höra tillsammans. Utan frälsning från
synden gifves ingen verklig glädje. Hvad världen kallar
glädje, är en såpbubbla, som blänker till ett ögonblick
för att sedan brista sönder, den är ett irrsken, som
förvillar och bedrager, en satanisk efterapning af glädjen i
Kristus.
Hvilka outtömliga, gudomliga rikedomar, som för vår
räkning ligga inneslutna i sonen, som är oss gifven, det
kunna vi ana och delvis fatta af de härliga namn, som
gifvits honom. »Hvilkens namn är Underlig, Råd, Stark
Gud, Evig Fader, Fridsfurste.» Håll här stilla dina
tankar, ödmjuka dig, tillbed och mottag ur den nådens och
lifvets fullhet, som möter dig. Här är den gröna ängen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:09:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/julfrid/1900/0004.html
