Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* * JULFRID * *
Tro och Själfständighet.
jälfständighet, d. ä. frihet att tänka och
handla själf, följa sin egen andes lag.
Tro, d. ä. öfvertygelse om en makt,
hvaraf jag beror, och hängifvenhet åt
denna makt. Mången menar dessa två
äro motsatser och att tron gör
människan osjälfständig. Somliga mena att
en »troende» är en slaf under fördomar, okunnighet,
fruktan o. s. v. Andra mena, att en »troende» bör vara
slaf, afstå från egen frihet, »lyda blindt» o. s. v. Låt oss
söka visa, att verklig tro gifver verklig själfständighet. Tro
är här tro på det goda, det varaktiga goda, det verkliga
goda, det personliga goda — tro på Gud. Själfständighet
som följer mitt lägre själf och ställer det högst, blifver
själfsvåld. Först när jag förnekar (opponerar mig) mot
själfvets själfviskhet, fattar jag mitt sanna själf och
vinner själfständighet. Tro på Gud, ej tro på läran om
honom, utan tro att han är och ser och regerar samt
hängifvenhet åt hans goda vilja, denna tro gör mig fri
från ond vilja och styrker mig till sann frihet och ädel
själfständighet. Tro på Gud och lif i honom ger mig ett
ädelt mål och lär mig välja medel. Tro inrangerar mig
i en organism som en lem och försonar mig med tidens
ojämnheter. Tro ger mig kraft att strida för det goda,
trots skenbara nederlag, i hopp om slutlig seger. Tro höjer
mig till själfständighet öfver smicker och klander, öfver
lidande och död.
*Jag sköt en pil i luften klar,
Den föll till jord, jag visste ej hvar,
Den flög så fort, min skumma blick
Ej såg hvart den så hastigt gick.
Jag hviskade en sång i luften klar,
Den föll till jord, jag visste ej hvar;
Hvem har en syn nog skarp och lång
Att följa på flykten en liten sång"?
Långt, långt efteråt, i ett ekträds bark
Jag fann min pil, obruten, stark;
Och sången från början till slut, igen
Jag fann i hjärtat hos en vän/»
(Efter Longfellow.)
Immanuelskyrkan i Stockholm, 23 Jan. 1887.
E. Nyström.
Vid Qeriesarets sjö
l(apernaum! l(apernaum I
Du nådens by, där mänslfosonen lärde
Och hjälp och tröst de lidande beskärde,
förgäfves sö^er främlingen ditt rum,
l{apernaum! l(apernauml
l(apemaum! l(apernaum!
Du som fic^ s^åda nådesolens fröjder
Och lyftes upp till själfva himlens höjder,
Din prålat är öde, och din strand är stum,
i(apernaum! l(apernaum!
l(apemaum! l^apernaum!
jivarför är så din fägring platt förgången,
Ditt foll^ försvunnet, och förstummad sången?
flcX, du försmådde evangelium,
l(apemaum! l(apernaum!
6 Aug. 1880. E. Nyström.
- 8 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
