Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* * JULFRID * *
Dcrt stora sysfonrmgen.
––––-
I hufvudsak och uppifrån
sedt finnes det endast två slag af
människor bland jordens annars
så brokiga befolkning, och dessa
äro: rättfärdiga och orättfärdiga,
eller med andra ord, Guds barn
och denna världens barn. De
förstnämnda regeras af Guds
Ande och de sistnämnde af
djäfvulens ande och skillnaden dem
emellan är lika stor som mellan
ljuset och mörkret — det kan
aldrig förenas.
Men så är förhållandet uti Guds rike här på jorden
att bland det rättfärdiga folket har, under tidernas lopp,
uppstått så många olika grupper på grund af olika
åskådningar och uppfattningar öfver vissa läromeningar i Guds
ord. Män, utrustade med stor andekraft och stort ljus i
andliga ting, hafva uppstått och samlat kring sig skaror af
liktänkande, hvilka slutligen förenat sig till ett religiöst
samfund. Häraf hafva alla olika konfessioner eller
kyrkosamfund uppstått. Om detta verkligen varit förenligt med
Guds vilja är svårt att bedöma här i tiden, ty man kan
icke se allt i klarhetens ljus; men att mycket mänskligt
och ofullkomligt vidlåder det hela, är däremot icke svårt
att märka. Och detta missförhållande i Guds rike, om
man får kalla det så, är också omöjligt att förändra
under denna tidsålder. Först när Kristus återkommer i makt
och härlighet för att i glans och ära upprätta sitt rike på
jorden, först då skola alla »gärdesgårdar» och olika
bekän-nelseskrankor, som nu skilja de troende åt i olika grupper
och samfund, ramla och aldrig mer uppreste varda.
Men hvad som icke helt och hållet kan förändras kan
dock så småningom utjämnas genom förtroende och
kärlek syskonen emellan. Och det är i sanning ett glädjande
tidstecken t.lt det under de senaste åren tenderat däråt.
Det visar på tidens ur att det lider mot den »sälla tid».
Vi äro alla syskon, vi, som tro på Kristus och äro
lemmar i hans kropp — församlingen. I mångt och mycket
kunna vi hafva olika tankar, ja, t. o. m. mycket skilda
uppfattningar mot hvarandra, äro skilda åt i olika
grupper och hafva olika missionsintressen, arbeta under olika
förhållanden, men hufvudsaken är gemensam för oss alla.
Vi vilja alla se Jesus. Vi omfatta genom tron honom och
hvad han har gjort för oss. Vi helgas vid samma altare,
Kristi kors. Vi renas genom samma reningsmedel, Kristi
dyra blod. Vi mättas af samma bröd, det himmelska
mannat, och dricka ur samma lifvets källa, den öppna brunnen
i Sion. Vi älska att ledas på vår vandringsstig af samma
trofasta och starka hand, den genomstungna handen. Vi
stödja oss genom ökenfärden på samme oföränderlige och
odödlige trofaste vän, vännen framför andra vänner —
vännen hvit och röd, utkorad bland mång tusen. Vi fostras
och tuktas af samme läromästare, sanningens helige Ande.
Vi hafva samma fiender att kämpa mot, satan, världen,
vårt eget kött och synden samt otaliga frestelser. Vi äro
på väg till samma härliga mål och skola slutligen alla bo
under samma tak. Sida vid sida med hvarandra skola vi
alla stå i den rena, skinande sidendräkten inför Guds tron
i himmelen och sjunga samma sång på samma melodi,
Guds och Lammets nya, underbart sköna lofsång. Alla
dessa hufvudsaker, som Guds folk hafva gemensamt, säga
oss att vi alla äro bröder och systrar i Kristus. Det är
därför en dumhet att vara partisinnad och en ännu större
dumhet är det att upprätta nya kyrkosamfund i denna tid.
Nej, inga nya »gärdesgårdar» i Guds rike. Hellre då
arbeta på att nedrifva dem som förut finnas, ty de skola
ändå i sinom tid alla bort. Kristus skall nedrifva dem en
gång. Han nedref förlåten i templet och han skall
nedrifva alla skiljomurar som åtskilja hans barn.
De olika konfessionernas eller samfundens färg och
ställning till hvarandra kunna liknas vid de olika
regementen som finnas uti ett land. Regementena hafva olika
uppdrag, olika uniformer och se mycket olika ut, men de
tillhöra alla samma rike, hafva samme konung, regeras af
samma lagar, kämpa under samma fana och hafva samma
fiender att strida emot när det gäller. Det ena regementet
kan vara manstarkare och hafva en mer lysande uniform
än det andra, men inbördes äro de alla besläktade med
hvarandra och intet regemente anses ringare och
obetydligare än det andra. De behöfvas alla i konungens och
fosterlandets tjänst.
De olika religiösa samfundens medlemmar, alla som
af hjärtat älska Herren Jesus och tro på honom, de äro
därför alla bröder. O, hvilket broderskap! Det är ett
broderskap icke blott för tiden utan för evigheten. Skada
blott att icke de olika syskongrupperna närma sig
hvarandra mera. Skada att de troende högkyrklige se med så
stela blickar ned på de frikyrklige. Skada blott att de
frikyrklige icke kunna se något godt verk hos de kyrklige
eller i statskyrkan. Skada att baptisterna satt dopet till
måttstock för tron och därför icke kunna anse andra
troende likställda med dem eller så bibeltrogna som de. Ja
skada att de olika samfunden så innestänga sig för sig
själfva inom sina egna kyrkomurar att de icke ens veta
att en »allmännelig kyrka» existerar. O, att de stelnade
formerna snart brötes och Guds heliga kärlekslåga finge
upptända och värma allas hjärtan, icke till nit för sin
egen eller sitt samfunds sak utan för Guds sak, tänk hvad
Kristi rike därpå skulle vinna och Guds ära blifva stor!
Hvad är då Guds kyrka eller församling på en ort?
Naturligtvis menar församlingens pastor och klockare
därstädes att Guds församling är statskyrkan och ingen
annan. Men så finnes där på orten både frireligiösa,
baptister och metodister, och frälsningsarmen har äfven en kår
där och hvar och en af alla dessa mena likaledes att Guds
församling därstädes är deras trosfränder eller deras
lilla grupp. Och så gå hvar och en af dessa olika kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
