Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* 12 *
* JULFRID *
uppfattningen om frälsningen af nåd genom tron utan
lagens gärningar såsom den förnämsta och viktigaste artikeln
i hela trosläran.
Man läste i »Pietisten» dessa nya förlösande
sanningar och man hörde dem förkunnas från de nya
talaresto-larne vid konventiklarne. Det var som om man vaknat
upp ur en lång och tung sömn, man undrade och frågade,
halft rädd, halft glad: är detta möjligt? Predikan gick
icke längre såsom förut ofta öfver människornas hufvuden
utan orden trängde rakt ned i åhörarnes hjärtan. Den
kristen som predikanten målade, var icke längre ett
tanketing, något högt, obegripligt, som man visserligen kände
ett slags vördnad för och som man kunde sucka efter och
skåda långt borta i
fjärran, men som
aldrig kunde blifva
en verklighet, utan
den nya bild på en
kristen, som nu
målades, var en
lefvande människa, en
fattig syndare, som
på pricken liknade
åhöraren själf. Och
denne bjöds att gå
fram till nådastolen
sådan han var för
att blifva frälst af
nåd, ja han var,
betonades det i
öfver-måttet af glädje
öfver evangelii [-n}’-framdragna-] {+n}’-
framdragna+} ljus,
redan frälst i Kristus.
Det var en
predikan som på den
tiden i synnerhet
smälte och vann
hjärtan. Lägger man
härtill, att det nya
predikosättet var
helt annorlunda än
det gamla, i det att
de nya
predikanterna i sin
framställning rörde sig
omkring åhörarnes
personliga behof, satte
sig in i deras
känslor och
föreställningar och deltogo med
dem i deras dagliga
strider och
bekymmer, i stället för att
måla en tom,
abstrakt bild af en
kristen enligt ett
linjerakt
lärobegrepp, så fattar man
något, hvarför
rörelsen blef så stark
och vann en sådan
utbredning som
fallet blef. Skillnaden
i predikosättet
betecknades på den
tiden med uttrycken
> predika om
Kristus» eller »predika Kristus». I ena fallet var formen det
viktiga, i andra fallet lifvet. Detta förklarar, hvarför det
nya segrade och det gamla gick under. Åhörarne fingo
bröd i stället för stenar och kände sig fria i stället för
nedtryckta och bundna efter att hafva hört predikan.
Till de segrar som vunnos i landet så väl mot kon-
S. A. Stridbäck, K. P. Toll, J. P. Johansson, Karl Petersson, Klas Rydberg,
Jönköping. Slagetorp. Sonarp. Sandsjö. Grimstorp.
Gustaf Eriksson, K. G. Björk, August Ågren, J. P. Lindberg,
Jönköping. Liared. Värnamo. Hvetlanda.
Gustaf Sandvall, Martin Karlgren, Anders Hultman,
Lannaskede brunn. Eksjö. Falköping.
Per Sjö, Thure Wennberg, Karl Svensson, Walfrid Andersson,
Tenhult. Huskvarna. Värnamo. Skede.
ventikelplakatet som mot den lagiska lärouppfattningens
anhängare har Jönköpings missionsförening bidragit på det
kraftigaste genom de framstående och begåfvade
lekmanna-vittnen som utsändts som talare, en Karl Johan Lindberg,
en Svening Johansson, en Anders Hultman, en Samuel
Johansson och andra. Och ej minst gaf häradshöfding
Odencrants nobla personlighet förtroende åt föreningen.
Bland ett fåtal ädlingar i landet, som hade gripits af en
ädel hänförelse för folkets andliga frigörelse, var
häradshöfdingen Th. H. Odencrants på Torpa invid Jönköping
en af de mest kända och inflytelserika. Han åtog sin
ganska snart, sedan föreningen blifvit bildad, att blifva dess
ordförande och ledde den med frimodighet, kärlek och
visdom ända till sin
död 1886.
Föreningens
predikanter, i början
några få till antalet,
sedan flera, drogo
från kvartalsmötena
i Jönköping fyra
gånger om året ut
på landsbygden för
att höja korsets fana,
och när kvartalet
var slut och de, likt
bien, som återvända
till kupan med den
från fälten samlade
honungen, kommo
tillbaka till
Jönköping, hade de
ständigt nya, glada
underrättelser att
bringa sin ordförande
och sin styrelse, om
huru evangelium
under kvartalet
vunnit nya vänner och
lade fram nya
ansökningar om att
föreningens
predikanter skulle komma
och besöka nya
platser. Dessa
kvartals-möten voro
oförgätliga högtidsstunder
på det kära Fridhem
i Jönköping, där
styrelse och
predikanter och enskilda
missionsvänner
samlades efter de
offentliga mötena i
missionshuset. Föreningens verksamhet var
ett sant segertåg.
Sammankomsterna,
som i början höllos
i torpstugor och
liknande små hus,
flyttades snart fram till
gårdarne, sedan till
skolhusen, kyrkorna
och egna
missionshus, som nil resa
sig i tusental i
landet och vittna om
rörelsens omfång och kraft. Föreningens predikoplatser
uppgå nu till öfver sjuhundra. De äro belägna i Småland,
Västergötland och Östergötland. Äfven andra landskap ha
föreningens predikanter tidtals besökt mer och mindre
regelbundet.
Detta om det yttre. I fråga om det inre, hvilken be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
