Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemvägen. Af N. Danielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULFRID
förkunnelsen om »Kristus uppväckt för vår
rättfärdig-görelses skull»; när så det lilla, som till äfventyrs ännu
återstår af Kristus, ideal- eller mönstermänniskan, till
sist också fått maka åt sig, då har ju vägen till
fadershemmet blifvit alldeles utplånad från jorden. Ja,
dithän leder det, när man glömmer, hvad Gud har sagt
och öppnar öronen för ormens: »Skulle Gud hafva sagt».
Du hemlösa själ, som trår efter ditt urhem hos din
fader i höjden, låt ordet af honom, i hvars mun
aldrig befanns något bedrägeri, gälla för dig, då han
be-tygar "att vägen till fadern går genom honom.
Men huru är detta att förstå? Är Herren Jesus,
såsom vi tro, den enda, uteslutande enda vägen till
fadern, på hvad sätt är han då detta? I korthet
innebär det, att vill du hem till fadern i himmelen, så
måste du alltigenom hafva med Herren Jesus att göra
och han med dig; ty annars händer det, att, när du
till sist står vid hemmets port och klappande ropar:
»Låt upp, låt upp för mig I» du då af Herren får till
svar: »Gå bort ifrån mig, du ogärningsman, jag kände
dig aldrig 1»
Alltså, vill du hem, gäller det att börja rätt eller
att komma in på den väg, som leder till målet. Du
måste börja hos Jesus. Detta tillgår sålunda, att du
gör en hel frontvändning i ditt lif genom att i känslan
af din synd och därmed bortkommandet från fadern
och fadershuset vänder dig i ånger och bekännelse
ifrån synden, som du dessförinnan hyllat och älskat,
och i tro till din frälsare och nådastolen, som är
upprest i hans blod till botfärdiga syndares benådning, söker
frigörelse från syndens herravälde och till en sann
lef-vandegörelse. Denna frontvändning för inkommandet
på den nya och lefvande vägen kallar Herren Jesus
själf för bättring och tro; ty när han i egen person
gick ut i Galileens bygder för att mana värn- och
hemlösa syndare in på den väg, som leder hem, skedde
det med dessa ord: »Tiden är fullbordad ocli Guds
rike är nära; gören bättring och tron evangelium».
Således har Herren Jesus själf fastslagit, att så länge
du ej gjort sagda frontvändning med ryggen åt synden
och dess rike, och med ansiktet vändt åt frälsaren och
det himmelska Jerusalem, så har du icke ens kommit
in och ännu mindre hunnit fram på vägen till
hemmet. Men vill du nu målet d. v. s. komma hem till
Gud, och detta vill du nog med all säkerhet; ty för
visso känner du alltjämt sanningen af den bibliske
sångarens ord: »Endast i Gud har min själ sin ro», så
måste du nödvändigtvis ock vilja medlet, som leder
till målet, det är, helt öfverlåta dig xned din
skuldbelastade eller förträffliga människa åt frälsarens nåd
och tro syndernas förlåtelse. Genom den krisen har
du kommit in på hemvägen, sedan måste du vara mån
om alt blifva kvar på vågen. På en rätt början ligger
ju största vikt, men det är ock lika fullt angeläget, att
du fortsätter vandringen på den påbörjade vägen.
Målet är icke vunnet, förrän hela vägen, som bär dit,
blifvit tillryggalagd. Många hafva med Judas, Ananias
och Safira samt Demas tagit de första stegen på
hemvägen, men ändock aldrig hunnit fram. Alla dessa
hafva börjat i anden tillsammans med Herren Jesus,
men tröttnat på hans sällskap, sagt honom farväl,
kommit ur den rätta kosan och så jämmerligen lyktat i
köttet och evigt blifvit borta från hemmet.
Att troget och uthålligt hålla fast vid Herren Jesus,
det är att fortfarande vara inne på hemvägen. Håll ut
i bönen och i dagligt bruk af Herrens ord! Ty i
bönen får du samspråka med din Herre och hafva
umgängelse med honom, och i ordet samspråkar han med
dig och har umgängelse med dig. När du beder, får
han skåda in i hjärtat på dig och när du fördjupar
dig in i hans ord, då får du på samma gång blicka
in i och läsa i hans hjärta. När du beder, fattar du
och griper om den hand, som alltid förer framåt på
den rätta vägen och när du läser ordet, hörer du och
igenkänner däri den gode herdens röst, som betygar:
»Fåren följa honom; ty de känna hans röst.» Håll i
med flitiga besök vid det bord, där Herren Jesus
under vandringen vill låta dig såsom en Johannes hvila
ut vid hans varma herdehjärta och vederkvicka dig
med ett bröd och en dryck, som han själf tillredt, och
som han gifvit den egenskapen att vi därigenom icke
blott få syndernas förlåtelse utan ock delaktiggöras af
hans härliga personlighet. Se därför till, att du alltid
andas ren hemlandsluft i trägen bön och aldrig
själf-förvålladt lider brist på hemlandskosten, Herrens ord,
lekamen och blod; ty detta är hufvudvillkoren för ditt
kvarblifvande på hemvägen. Till ett framgångsrikt
fortskridande på hemvägen hörer ock, att du lägger på
hjärtat Josefs förmaning till bröderna vid deras
hemresa: »Kifven icke på vägen!» Du minns, huru Herren
Jesus, fastän i andra ordalag, gång på gång måste
upprepa denna förmaning till dem, som vandrade med
honom. Förmaningen är alltså icke obehöflig. »Så
mycket som på eder beror, så hafven frid med alla
människor», huru mycket mer då med dem, som hafva
satt sig samma mål som du. På den stora
räkenskapsdagen kommer det att blifva en af de smärtsammaste
scener att skåda, då medvandrare skola anklaga och
förebrå hvarandra att genom kif hafva ätit ut
hvarandra från hemvägen. Men en skön syn skall det
blifva, om medvandrare då kunna på nytt räcka
hvarandra händer och tacka hvarandra för godt och
kärleksfullt stöd under hemvandringen. Att du nu må få
spela med i den senare och ej i den första scenen, så
inskärp under vandringen i ditt hjärta hans bild, som
manar: »Lären af mig; ty jag är mild och ödmjuk i
hjärtat.»
Såsom Herren Jesus är första delen af hemvägen
äfvensom fortsättningen, så är han ock sista delen af
den led, som förer hem. Han är detta på det sättet,
att han står fast vid hvad han lofvat: »Jag vill bära
eder intill åldern och intill dess I grå värden. Ja, jag
vill upplyfta och bära och hjälpa.» Men han är det
ock på ett annat sätt, som vi icke få förbise. Tror
du, att Kristus själf skulle funnit återvägen till fadern,
om han icke på hvarje punkt i sitt jordiska lif drifvits
af denna kraft: »Det är min lust, att jag gör hans vilja,
som mig sändt hafver och fullbordar hans verk?» Det
vill med andra, alldagliga ord säga, skulle Kristus
råkat hem igen till fadren, om han icke ifrån krubban
till grafven drifvits af sin plikt och alltid följt den
driften? Vi tro icke detta. Äro icke du och jag, som
åtnjuta Kristi inneboende i oss genom hans ande, just
fördenskull bundna vid de plikter, som tillhöra oss
såsom vandringsmän till det eviga hemmet, lika fullt som
vår föregångare Herren Jesus var? Visst äro vi så.
Må vi ej förgäta att Herren Jesus drifver en pliktlära
likasom han drifver en nådelära. »I ären mina
lärjungar, om I gören, hvad jag bjuder.» »Våren ordets
görare och icke allenast hörare, bedragandes eder
själfva.» »Icke skall hvar och en inkomma i
himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som
gör min faders vilja, som är i himmelen.» Hvad äro
väl dessa anförda frälsareorden annat än en lära, som
bjuder oss att göra vår plikt ända till hemmets port!
»Allting förmå vi», äfven göra vår plikt, »genom
honom, som oss mäktiga gör.» Kan en stridsman önska
sig ett bättre eftermäle än detta: »Af kärlek till kung
och fosterland har han intill det sista gjort sin plikt».
Kan[en evighetsvandrare, som kommit till hemmets
port, önska sig ett dyrbarare erkännande än detta:
»Du gode och trogne tjänare, öfver en ringa ting har
du varit trogen, jag skall sätta dig öfver mycket, gack
in i din Herres glädje!» I enlighet med pliktläran får
han lön, »jag skall sätta dig öfver mycket». I
enlighet med nådeläran varder, han frälst, »gack in i din
Herres glädje». ’Herre, för oss alla lyckligt hem till
dig. Amen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
