Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förtalet. Poem af Oscar II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULFRID
Fortalet.
Af OSCAR II.
(Denna dikt återgifves i Julfrid med h. m:t konungens nådiga tillåtelse.)
Att kärnan kasta bort och gömma skalet
Benämnes dårskap, såsom hvar man vet,
Men lyssna till och sprida ut förtalet
På nästans rygg, det är en fallenhet,
Som ofta hör till tonen i vår tid;
Det räknas som en vapenbragd i strid.
Hvad är förtal? Att det beteckna riktigt
Ar ej så lätt. Det byter ofta skinn,
Fördöljer sina drag i mask försiktigt
Och kryper helst i djup förklädnad in.
Men knappt för någon lifvets väg var lång,
Förr’n han det mött blott allt för mången gång.
Det smugit oförmärkt till vandrarens sida,
Bespejande hans minsta steg alltjämt;
Det hycklat ömhet, likt en falsk Armida,
Sof t honom in med smicker och med skämt.
Men snart, när drömmens gyckelbild försvann,
Han sig besviken och beljugen fann.
Vill du exempel? Väl, gå ut i världen
Och se dig där bland jordens barn omkring,
Som tjäna lyckans gud och dyrka flärden,
Men hålla heligt eljest ingenting.
Grip se’n på måfå hvad dig närmast är,
Strax får du hela handen full, jag svär.
Tänk dig en man, som djupt begrundat gången
Och krökarne på jordelifvets älf,
Som tydt i enslighetens stillhet mången
Af tidens dunkla gåtor för sig själf;
Han skyddas, tror du, mot förtal, ej sant ?
Du känner världen ej, det ser jag grant.
Om denne vise vågar öppet säga:
Af jordiskt finns ej det, som evigt var,
Allt har sin tid, sitt slut ock allt skall äga,
Svag är den mur, hvars grundval remnat har.
Förtalet ropar strax: den mannen är
En samhällsvådlig revolutionär!
Men om en varning hvilar på hans tunga:
Tag icke allt för godt, som dagen födt,
Fast mängden höres tanklöst det besjunga;
Helst lurar falskhet under rosenrödt,
Mer bjärt än mogen frukt är ofta kart —
Han är reaktionär, det är ju klart!
Och syntes han uti de höges boning,
Bevars, då är han icke man för sig,
Emot hans namn och rykte utan skoning
Förtalets legodrängar föra krig.
Hvad båtar väl, han än så ärligt ment?
Hans samvete, det kan ej vara rent!
En ann’ med folket älskar lefva; genast
Han fikar efter popularitet,
Visst ej af öfvertygelse allenast,
Nej, blott af lumpen äregirighet.
Allt högre uppåt stulen lyckas höjd
På andras axlar lyftas är hans fröjd!
Den flitigt umgås med sin Gud i bönen
Och lyssnar troget till hans helga ord,
Den från en högre värld sig väntar lönen
För hvad han lidit på en vrångvis jord,
Beskylles af en kör mecL högljudt skri
För andligt högmod och för fromleri.
Men dristar någon, trots all vedermöda,
På detta jämmerklotet trifvas väl,
Då är han världsträl, och de lustar snöda
1 sina garn ha snärjt hans arma själ.
Så dömes en och hvar, hvad helst han gör;
På hans försvar knappt någon märiska hör.
Förtal, hur fegt! Du gör dig städse viktigt,
Men döljer giftbestruken gadd ändå:
Du gifver en och annan vink försiktigt
Och läspar fram en hycklad klagan så,
Med hatet doldt inunder ömkans flor:
Det säges att — men jag visst ej det tror.
Ja, mången väfnad kan förtalet spinna,
Af lögnens trådar listigt fogad hop;
Dock nedrigast, när mot en värnlös kvinna
Det djärfves hetsa hatets lömska rop.
Hvad hjältebragd att dikta nidings sång,
Då man ej fruktar få ett svar en gång.
Gå, skryt af dina segrar! Ej de släcka
Den bittra ånger7is lågor i ditt bröst;
En dag skall gry, då deras minnen väcka
Din själ ur dvalan upp med tordöns röst.
Då, om ej förr, ditt brott skall ohöljdt stå,
Då, fast för sent, skall du mitt ord förstå.
Bort med en falsk och dubbeltungad lära,
Som söker eget pris vid andras fall!
Del ges ett bättre värf, en högre ära:
Att verka i försonlighetens kall.
Gläds, om af ångern ledd din hand förmått
Med roten rycka opp hvad ondt den sått.
Men om dig själf förtalets präster korat
Till offer, ack, så vredgas ej därför!
Hur djupt än deras dolkstyng hafva sårat,
Rent samveß helår, om dess röst du hör.
Dess maning troget följ, och du skall se,
Att du ett bättre val har gjort än de.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
