Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredskonferensen i Karlstad. Af Teodor Telander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULFRID
männen, att de fingo några minuter att inbördes
öfverlägga om, huruvida de ville gå in på Sveriges kraf i en
viss punkt eller ej, och att norrmännen efter de uppgifna
minuternas förlopp kommo tillbaka, bleka, men då
un-dergifna. Det var förmodligen vid detta tillfälle som
den norske delegeraden Dövland, efter hvad han själf
offentligen berättat, stod med klockan i hand och
räknade minuterna, innan han kom till den, då han trodde
kriget skulle förklaras. Så allvarligt var det. Och så
nära fredsbrottet har den nu lefvande generationen aldrig
varit.
Den ståndpunkt som Sveriges representanter å
Karlstadskonferensen i öfverensstämmelse med den första
urtima riksdagens beslut intogo och den utgång
konferensen fick torde säkerligen ha betryggat freden i norden
sion, som dock kanske kunnat och som bort blifva mer
än en illusion, fallit sönder. Den illusionen att tvenne
med hvarandra närbesläktade folk, af naturen
sammanfogade och med gemensamma lifsintressen, skulle för all
framtid vara ett. Dock, vi människor äro så kortsynta.
Kanske skola dessa båda folk än en gång, om ock ej
förr än efter generationer, finna hvarandra? Kanske
skall Snoilskys fjärrsyn:
Då tvenne barn förvillat sig i fjällen
och sökande på skilda stigar vandra.
De utur fjärran kalla på hvarandra
och sången närmar dem i sena kvällen;
så, vid Norroena toner, skilda sinnen
ett eko höra som af barndomsminnen:
hvar är du, broder?
och hvar går vägen hemåt till vår moder?
14 —
längre än om detta beslut icke blifvit på sätt som skett
genomfördt. Af norrmännen har man numera kunnat
vänta hvad som helst, och hade icke det krigshot, som
de norska gränsfästningarna inneburo, blifvit slaget till
marken, utan fått kvarblifva, är det långt ifrån
osannolikt, att vi kanske snart nog fått kriget. Detta kan
visserligen komma ändå, ty ovissheten är stor nog efter
unionsupplösningen, men konferensen i Karlstad blef
dock, tack vare Sveriges af utlandet erkända hållning,
en fredskonferens.
Då detta nedskrifves är Sveriges andra urtima
riksdag 1905 sysselsatt med att omintetgöra de sista resterna
af unionsbandet: riksaktens formella upphäfvande och
unionsmärkets bortslitande ur den svenska flaggan. Detta
är tragiskt. Och det innebär att en mycket vacker illu-
— kanske skall, säger jag, denna fjärrsyn blifva en
verklighet icke blott genom sången utan genom allt,
som är och bör vara gemensamt för Sveas och Nores folk.
Vare sig detta sker eller ej, bör dock den kraftiga
stöt, som vi svenskar detta år 1905 erhållit, ha trängt
så djupt ned i folkhjärtats rötter, att vi kunna samla
och ena oss själfva och utgå ur den pröfningens tid vi
under dessa månader genomgått mera luttrade än förut,
mera allvarligt beslutsamma att hvar i sin stad genom
gudsfruktan, pliktuppfyllelse, kärlek till hvarandra och
trohet mot våra fäders och värt land bidraga till att
göra detta till ett alltjämt fritt, starkt och lyckligt
Sverige. Sker så, blir icke detta sorgens år utan sina
lyckobringande följder.
Teodor Telander.
Helmer. Urbye.
Wachtmeister.
Vogt. Berner. Michelsen. Lövland.
Lundeberg, Hammarskjöld.
Berg.
Staaff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
