Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daniel i lejonkulan. Af S. E. Hagberg - En fursteboning. Af C. Nordling. Med vy af prins Eugéns villa på Valdemarsudde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULFRID
du är trött nog att famnas af en af människans allra
bästa vänner, sömnens ängel!
Tidigt följande dag skyndar konungen till
lejongropen och ropar på Daniel. Huru glad blir han ej då
han hör Daniels röst från lejongropen svara: »Min Gud
har sändt sin ängel, som tillslutit lejonens mun, att de
icke hafva skadat mig, ty inför honom är jag ren
befunnen, och äfven emot dig, o konung, har jag ej gjort
något illa». Gud, låt mig genom Jesu blod vara ren
befunnen inför dig och låt mig aldrig göra något ondt
mot en människa!
Med glädje låter konungen nu upphämta Daniel,
och nedkastas i stället hans afundsmän. Ingen ängel
skyddar dessa för lejonen, utan de blifva sönderrifna
innan de nå bottnen. Äfven deras familjer fingo lida
samma straff. Hvad man sår, får man skörda. Läs och
vet, att, om du gräfver en grop för andra, kommer du
förr eller senare att själf falla i den. Äfven dina
närmaste få lida följderna af din synd. Frukta Gud och
gör rättfärdighet, så går det dig till slut väl, ty Gud
skall låta sin ängel vaka öfver dig.
S. E. Hagberg.
En furstcboning.
Prins Eugens villa på Valdemarsudde.
I en människas anletsdrag söker man läsa sig till
hennes karaktär, ty det yttre formar sig gärna efter det
inre. Men måste man icke ock tänka sig detsamma
angående byggnadsherren och hans hus? Ja, nog
märker man genast, då man ser ofvanstående bild, att
därinne bor visserligen en artist af rang, en man med
sinnet öppet för skönhet och konst? Så är det äfven!
Prins Eugen, som i stillhet dragit sig undan till denna
tysta och idylliska vrå af världen, låter icke mycket
höra talas om sig — af folket i gemen åtminstone —
men då och då letar sig något mästerverk fram ur hans
atelier till museernas eller salongernas väggar att fängsla
och tjusa en konstälskande publik.
Månne icke härutinnan ligger en lärdom äfven för
oss att få ? Är det icke i de stilla stundernas atelier —
i bönevrån eller med bibeln vid mästarens fötter — som
E=
— 16 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
