Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Väckelserna i Wales och England. Af W. Sjöholm - På julafton. Poem af Aug. D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULFRID
D:r Torrey, som jag haft glädjen att få göra
personlig bekantskap, förefaller att vara något i den stil,
som själfva namnet tyckes antyda — »torr». När han
talar, kan man just icke förmärka det minsta af känsla
hvarken i röst eller predikans innehåll. Men hans tal
är korrekt och öfverbevisande. Med en utomordentligt
logisk skärpa ger han kraftiga uttryck för de sanningar,
han framställer. Och talet förfelar icke sitt mål.
Människor lyssna och komma icke undan dessa sanningens
skarpa skott utan ligga till slut som segerbyten vid
korsets fot.
Den stora hemligheten till framgången i Torreys
verksamhet ligger dock i bönen. Han är framförallt en
bönens man. Om sig själf berättar han bland annat
följande:
»Jag vet, att det finns en Gud och att han verkar
just på det sätt, som bibeln säger oss. Jag har vunnit
bekräftelse därpå af min personliga erfarenhet. För
åtskilliga år sedan kom jag till en plats, där jag fann det
vara min plikt att afstå från min lön och för öfrigt
från hvarje utsikt att förtjäna pengar samt att i stället
arbeta för Gud bland de fattiga, att aldrig bedja någon
om penningar eller underrätta någon om att jag behöfde
så mycket som en cent. Hvarje öre jag erhöll för
underhåll af min familj och min verksamhet, lokalhyra m. m.,
kom som svar på bön. Jag beslöt att icke sätta mig i
skuld och att jag skulle lämna min lägenhet i samma
stund, jag icke kunde betala hyran för densamma. Om
jag ej kunde betala det bröd, smör och kött, som jag
behöfde, så skulle jag söka taga mig fram förutan
detsamma. Jag vände mig helt enkelt till Gud för hvarje
dag. Hvart och ett af de tre mål, jag och min familj
förtärde om dagen, kom som svar på bön, och likaså
hvarje dollar, som i öfrigt behöfdes för hushållet och
hyran. Hvarje dag af mitt lif, månad efter månad,
erhöll jag allt som svar på bön. Och jag bad om sådana
ting, som ingen kunde veta att jag behöfde eller
önskade; jag fick dem alltid, och ingen människa på
jorden visste något därom.»
Torrey och Alexander började sin evangeliska
verksamhet tillsammans i slutet af 1901, då de afreste från
Chicago till Australien. Efter ett framgångsfullt arbete
i den världsdelen, inom hvilken de missionerade på flera
platser,’reste de till Indien, där de vistades omkring en
månad. Den 9 januari 1903 anlände de till London,
där man länge gjort förberedelser för deras verksamhet.
Från London reste de till Edinburg, Glasgow, Aberdeen
och Belfast, öfverallt vinnande många hundra, ja
tusentals själar för Guds rike. Då undertecknad i slutet af
juni 1903 besökte London, voro de i Birmingham, där
de en gång hade samlat icke mindre än 3,000 drinkare
och uteliggare. När de afreste från Belfast, voro kaj
och stränder till flera engelska mils längd kantade med
människor, som vid afskedet sjöngo den ena efter den
andra af Alexanders evangeliska sånger. I London
höllos deras möten hufvudsakligen i den stora Albert Hall,
som full, lär rymma omkring 12,000 människor.
Till deras möten samlas folk af alla slag. Präster
och predikanter af alla olika bekännelser deltaga.
Det synes ocjk, som om dessa evangelisters
verksamhet äfven haft sitt inflytande på och medverkat till
den välsignade väckelse, som nu pågår i Wales.
Åt-skilliga af Alexanders sånger ha blifvit öfversatta på
walesiska, och kören till en af dem sjöngs 200 gånger
vid ett väckelsemöte, i hvilket Evan Roberts tog del.
En fläkt af dessa andens piugstvindar kom ock till
Norge förliden vår genom evangelisten Lunde. Äfven
i Stockholm gjorde detta Herrens vittne en månads
besök. Och ehuru det icke blef någon väckelse, som spred
sig vida omkring, fick man dock vid Lundes möten
bevittna underbara ting. Flera hundra själar bekände sina
synder och bådo om förbön.
Men nu är bönen den hos många troende, att
Herren måtte komma med sin ande öfver nordanlanden, att
vi ännu en gång måtte få upplefva sådana ting som
under 1870-talets väckelser. Jag vet, att många bedja
därom. Det samlas små enskilda grupper här och där
för att bedja den bönen, och det bedes offentligt. Inom
alla olika samfund finnes en sådan längtan. Vi tro, att
Herren skall höra dessa böner, och att han skall
uppväcka redskap till sin tjänst. Och det kan ju hända,
att innan både jul och »julfrid» nå ert hem, har denna
efterlängtade tid börjat. Ja, gifve Herren det för sitt namns
skull. W. S—m.
Pä julafton.
Du strålande stjärna, som lyser i kväll
De troende herdar i Betlehems tjäll,
0 värm du och lifva mitt sinne!
Lys in i min boning och upptänd min tro,
Förjaga mitt mörker och bringa mig ro
1 julhelgens härliga minne.
Du lyst på min stig sedan barndomens dar,
Hvar stund uppå vägen densamma du var,
Min eviga, värmande stjärna.
På törniga stigar, bland faror, ditt ljus
Mig vinkade städse till Alljaders hus; —
Du kunde mig skydda och värna.
Nu bjude ditt ljus: kom, o syndare, kom
Till krubban, o skåda din frälsare, som
Vill leda dig hem till sin boning!
Nu mane ditt ljus: o, vänd blicken mot skyn,
Du män’ska, och skåda den härliga syn,
Att Gud honom sändt till försoning.
Aug. D.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
