Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En moders gåva. Av Johannes Gillby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN
MODERS
GÅVA
Av JOHANNES GILLBY
Det var så med Erik Hatto som med
ynglingen i Nain: han var sin
moders ende son, och hon var änka. Den dag
han gick till sjöss — och han var då bara
sexton år gammal — följdes alltså den ende,
käre sonen av sin moders många tårar och
många förmaningar samt ett litet band av
Nya Testamentet, som hon köpt för hans
räkning och gav honom vid avresan.
— Glöm nu inte att läsa i det varje dag,
bara en enda liten vers, om du inte skulle
hinna mer! Läs din bön varje afton, som
du fått lära, då är det väl för dig, min
gosse, hur det än må bliva, då är jag
alltid trygg för dig, i vilka farligheter du
än kommer, manade den ensamma kvinnan
sin son, då han stod i begrepp att för
första gången lämna hemmet.
Erik tackade rörd, lovande att ta hennes
ord i akt och flitigt bruka hennes gåva.
Sina första år till sjöss gick Erik som
däckspojke på båtar i inrikes fart. Första
tiden hade han sin moders maningar i
gott minne. Han läste varje dag något
kapitel i sitt Nya Testamente, allra första
tiden bad han också aftonbönen, som han
fått lära. Ännu hade han dessutom goda
tillfällen att få komma hem och hälsa på
sin mor, när fartyget låg i hamnen i hans
barndoms stad.
Men åren gingo, och förhållandena kommo
så småningom att gestalta sig annorlunda.
Erik tog hyra på en fraktångare, som gick
på främmande hamnar. Världen växte
för hans blick, den stora, oändliga världen,
full av farligheter, äventyr och lockelser.
Men barndomens, barndomshågkomsternas
stilla fromhetsbegär dog bort ur hans
sinne. Han glömde alldeles att läsa sina
böner, i sin moders Testamente läste han
alltmera sällan. Till sist låg det oläst och
glömt bland avlagda kläder och andra
kasserade tillhörigheter djupast nere i hans
koffert. Ännu skrev han väl hem till mor
någon gång och fick svar — dessa brev
med stora, otympliga bokstäver och sina
rörande, fromma förmaningar, som om
man läst i någon gammal postilla — mors
brev. Men efterhand blevo hans brev
alltmera sällsynta, följaktligen även
hälsningarna från modern. Och snart voro
för Erik, där hans kosor gingo vida i
världen, hemmet och modern blott som ett
bleknat minne i fjärran.
Det vore orätt att påstå, att den unge
Erik Hatto på något vis var sämre än
kamraterna i allmänhet. Han gjorde ingen
orätt eller förnär, han var ju till och med
en riktigt flink och trofast kamrat, pålitlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:10:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/julonyar/7/0009.html
