Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toyohiko Kagawa. Av Karl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1888 den son som nu är föremål för vårt
intresse. Då han var fyra år gammal, dogo
både modern och fadern, som emellertid
dessförinnan erkänt honom som sin
laglige arvinge. Hans uppfostran skulle
besörjas av faderns egentliga hustru och
dennas moder. För båda var han förhatlig,
och de behandlade honom därefter. Mitt i
all den lyx, som tillhörde familjens
ställning, saknade han fullständigt den kärlek,
efter vilken hans känsliga barnahjärta
hungrade. Han blev jämte en äldre syster
föremål för den grymmaste misshandling
och hållen till ett arbete som vida översteg
hans klena krafter.
I denna omgivning liksom i den skola,
där han sattes vid fem års ålder bland en
skara kamrater av sämsta moraliska
kaliber, utvecklade han egenskaper som stodo i
bestämd strid med såväl det arv han fått
av sina osedliga föräldrar som den lyx
vilken kännetecknade hemmet.
Han reagerade på det kraftigaste mot
den moraliska ruttenheten, och han tog
sig an alla som hade det svårt, i första
rummet sin syster, då hon förorättades av
sina fostermödrar, men också en pojke i
skolan som tillhörde de fattigaste och mest
ringaktade. Själv medförde han från den
hårdhänta behandlingen i hemmet en känsla
av mindervärdighet, som länge utgjorde en
hämsko på hans utveckling och förmåga att
göra sig gällande. Dock var hans
begåvning så lysande, att han inom kort stod
främst i hela skolan. Läsning var hans
lust. Han slukade de klassiska författarnas
hårdsmälta arbeten och anställde
forskningar i sin släkts historia och japansk
forntida konst i en samling av familjereliker
som förvarades på fädernegården. Redan
vid 10 års ålder fick han börja representera
familjen vid religiösa ceremonier och andra
officiella tillfällen. Sådant intresserade
honom dock föga. Desto mer älskade han
naturen och ägnade bl. a. sin omsorg åt
alla djur som voro klena och svaga.
Efter att ha genomgått hembygdens
skola kom han till ett högre läroverk i
staden Tokushima. Här gick han också
ensam och oförstådd och fällde mången
tår över allt det vrånga i livet, ja, han
önskade sig mer än en gång döden. Här
var det som han kom i beröring med
kristendomen, representerad av en troende lärare i
skolan och av ett par amerikanska
missionärer som öppnade sina hjärtan och hem för
honom. Särskilt den ene av dem, dr H.
W. Myers, blev honom till stor
välsignelse och förde honom till levande tro på
Kristus. Hela livet fick nu för honom en
ny gestalt. Bibeln upplät för honom sina
skatter. Hans ständiga bön var: »O Gud,
gör mig lik Kristus.» Något som gjorde
starkt intryck på honom var skildringen
av en engelsk präst, canon Barnett, som
slog sig ned i fattigkvarteren och levde
bland deras invånare som en av dem.
Detta föredöme ville han följa, men det
behagade alls icke de stolta släktingarna som,
då han icke kunde förmås att ändra sitt
beslut, gjorde honom arvlös och vägrade
att vidare umgås med honom.
År 1905 blev han elev vid presbyterianska
predikantseminariet i Tokio. Nu fick han
tillfredsställa sin kunskapstörst och
bemästrade bl. a. Kants filosofiska skrifter
och en mängd av det nittonde århundradets
förnämsta alster inom den västerländska
kulturen. Bl. a. läste han Tolstoys skrifter
och blev därigenom en övertygad pacifist.
Detta ådrog honom de av den japanska
segern över Ryssland berusade
kamraternas förgrymmelse. De utsatte honom för
handgriplig misshandling, men han
uttalade därunder vår Frälsares bön: »Fader,
förlåt dem, ty de veta icke, vad de göra.»
Detta hans kristliga mod och den
outtröttliga nitälskan som han ådagalade såsom
själavinnare och själavårdare ledde till
att många av kamraterna gåvo honom sitt
varma erkännande och mottogo intryck
för hela livet.
Under sitt andra år vid seminariet
angreps han av tuberkulos. Den ena
blodstörtningen följde på den andra. Han
måste avbryta studierna och uppsöka ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
