Jul och nyår / 7. årgången. 1933-1934 / 12 (1927-1939) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toyohiko Kagawa. Av Karl Fries

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kagawa vid sitt arbetsbord i the City Hall, Tokio.

sanatorium. Under vistelsen där författade
han sin första bok, som sedan gått ut i
minst 250,000 exemplar. Då han skrev
den, var han så fattig, att han icke hade
råd att skaffa sig obegagnat papper, utan
tecknade med tuschpensel bokstäverna på
gamla tidningar.

Utan att hava återvunnit full hälsa
började han ånyo sina studier, men
kallelsen till fattigkvarteren gjorde sig så starkt
gällande, att han flyttade till denna
stadsdel, Shinkawa, och tog i besittning ett rum,
två meter i kvadrat, där ingen annan ville
bo därför att ett mord nyligen begåtts
där, orsakat av ett ordskifte om en
obetydlig spelvinst. Redan detta ger en aning
om arten av den omgivning, i vilken
Kagawa framlevde femton år. Alla
upptänkliga synder och laster bedrevos på det
fräckaste sätt. Polisen höll sig helst på
behörigt avstånd, ty kniven satt löst i
skidan hos dessa vildsinta spelare, tjuvar och
mördare, och skjutvapen kommo också
ofta till användning. Prostituerade och
deras soutenörer funnos i massor. Smuts,
ohyra och de vämjeligaste sjukdomar skulle
för de flesta människor gjort vistelsen där
omöjlig. Icke så för Kagawa. Han icke
blott vistades mitt ibland allt detta elände,
utan han tog emot som gäster för en natt
eller ofta för längre tid sådana som icke
kunde finna någon annan tillflykt. Ofta
voro dessa hans inhysingar, med vilka han
alltså delade bädd, behäftade med
smittsamma sjukdomar.

Så ådrog han sig en ytterst plågsam
klåda och senare en ögonsjukdom —
trachoma — som i det närmaste berövat
honom synen. Även utan att hysa dem i
sitt rum tog han sig an de mest förkomna
och elända, både vuxna och barn. Bl. a.
kommo de till honom med liken efter
avlidna barn — dödligheten bland dessa är
otrolig — för att han skulle sörja för en
hederlig begravning. Naturligtvis
missbrukades hans hjälpsamhet av drinkare och
andra oduglingar, som pockade på hjälp
och lönade den med den svartaste
otacksamhet. Otaliga gånger, hotades han till
livet, men han hade också sina
glädjeämnen, och många voro de som genom hans
predikningar ute på gatorna och samtal i
hans rum blevo vunna för Kristus och
upprättade och förvandlade till hans trogna
medarbetare.

Mitt i allt detta fortsatte han sina
studier. Av gamla packlådor hade han
tillverkat bokhyllor som täckte väggarna i
hans rum och innehöllo en vald samling
av de mest betydelsefulla av samtidens
bokskatter. Här fortsatte han också sitt
författareskap. Utom den första boken
»Över dödens gräns» vilken här »upptäcktes»
av en förläggare, som genast bjöd honom
4,750 kronor i arvode, skrev han
»Fattigdomens psykologi» och »Kristi liv» samt
dessutom en samling dikter och en
avhandling i nationalekonomi.

Av sistnämnda faktum framgår att
Kagawa icke utförde sitt arbete endast som
en missionsgärning eller ett
barmhärtighetsverk inriktat på den enskilde, utan
även tog hänsyn till de större
sammanhangen och ville söka tränga till botten av
frågan om, huru dessa missförhållanden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>