Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toyohiko Kagawa. Av Karl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellanfolkliga förhållanden, han följer dess
bud även i sitt enskilda liv under alla
omständigheter. Hundratals gånger, då han
hotats till livet eller annars misshandlats
av berusade eller icke berusade busar i
Shinkawa, har han aldrig sökt värja sig
eller tillkallat polis, utan antingen räddat
sig genom flykten eller, oftare, mött
angriparen med sin lugna, fasta, förtröstansfulla
blick. Inför den ha de flesta sänkt vapnet
eller den höjda knytnäven, och sedan har
Kagawa inbjudit angriparen, även om
denne varit berusad, till sitt hem och visat
honom överflödande vänlighet
Till en början var Kagawa »en ropandes
röst i öknen», då han i sina böcker skildrade
slummen och yrkade på att en
upprensning i stor skala skulle företagas, men
slutligen lyckades han genomdriva, att
riksdagen anslog ett belopp av 38 miljoner
kronor för att helt omdana slumkvarteren i
landets sex storstäder, riva ned kåkarna
och uppföra hygieniskt ordnade bostäder.
Själv har Kagawa trots många uppmaningar
aldrig låtit uppställa sig som
riksdagsmannakandidat. Han vill ha med människor.
icke med lagparagrafer att göra. Han tror
mera på evangelii omskapande makt än
på officiella åtgärder.
Det är denna övertygelse som har
ingivit honom tanken på
»Guds-rikes-fälttåget» — en plan att under loppet av tre
år vinna en miljon japaner för Kristus.
Det dröjde någon tid, innan de olika
kyrkosamfunden insågo värdet av denna
aktion, men nu kan man säga att han fått
dem alla med sig. Den första verkan har
blivit ett andligt uppvaknande inom
församlingarna, ett fördjupande av deras
uppfattning av vad det vill säga att vara
en kristen och en ny missionsiver som ställt
upp tusenden av målmedvetna
medarbetare. Kagawa gav det mest sporrande
föredöme. Han för en vandel som är präglad
av den yttersta självuppoffring. De
oerhörda arvoden, som han erhållit för sina
böcker, skänker han bort till sista öret
och lever själv på svältgränsen.
Han bor numera icke i Shinkawa, utan i
en förstad till Tokio, men det hus han
bebor med sin familj — hustru och tre barn
— har han byggt med egna händer av virke,
som hämtats från baracker vilka uppfördes
åt jordbävningens offer och sedan
nedrivits. Möblerna äro likaså gjorda av
honom själv av gamla packlårar.
Hans hustru är av samma sinne som
han själv. Även hon föddes i ett förmöget
hem, samma år som han själv. Familjen
förlorade emellertid sin förmögenhet. Hon
fick anställning som hembiträde och sedan
vid 17 års ålder som fabriksarbeterska i ett
bokbinderi i Kobe, den stad där Kagawa
bodde som student och slum-missionär.
Bokbinderiet stod under kristlig ledning
som bl. a. sörjde för att varje dag
morgonandakt hölls för personalen. Bland dem
som därvid tjänstgjorde var också Kagawa.
Till en början väckte den kristna
förkunnelsen den starkaste opposition hos den
unge arbeterskan, men då hon en gång
gick en gata fram, där Kagawa talade på
ett friluftsmöte för Shinkawa-publiken,
greps hon av budskapet och blev omvänd
och döpt. Hon började snart deltaga i
kristlig verksamhet och kom så i beröring
med Kagawa med det resultat att de
förenade sina livsöden. Deras första hem,
det enda under åtskilliga år, var hans
kammare två meter i kvadrat, där
alltjämt de besynnerligaste gäster delade det
knappa utrymmet. Hon gick helt upp i
hans arbete, vari hon gjorde en
utomordentligt värdefull, självständig insats,
sedan hon använt alla möjliga tillfällen till
utbildning av både teoretisk och praktisk
art. Mera av hänsyn till barnen än sig
själva flyttade de slutligen från sin ruskiga
omgivning till den sundare i Tokio.
Man skulle ju kunna tro, att en man som
har »så många järn i elden» som Kagawa,
vore en utåtvänd, mångsysslande person
ständigt jagad av växlande uppgifter. Så
är dock alls icke fallet. Han stiger upp
varje morgon kl. 4 och ägnar minst en
timme åt bibelläsning och bön. Allt tar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
