Jul och nyår / 7. årgången. 1933-1934 / 13 (1927-1939) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toyohiko Kagawa. Av Karl Fries

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle kunna förebyggas. Han kom
därvid bl. a. till insikt om behovet av
organisation av de olika kategorierna av arbetare,
och kom så i samband med en stor strejk
av hamnarbetarna i Kobe 1921 att bliva
banbrytaren för fackföreningsrörelsen i
Japan. Detta skedde efter hans återkomst
från en två års studievistelse i
Nordamerika, särskilt vid universitetet i Princeton.

Kagawa med maka och barn.

På samma gång han sålunda
uppskattade organisationens och massverkans
betydelse, lade han huvudvikten vid den
enskildes personlighet. Han verkade icke
blott för förbättring av arbetarnas
ställning, utan för förbättring av arbetarna
själva. Han sökte väcka deras
självaktning och hederskänsla, han beredde dem
tillfällen till förvärvande av kunskaper och
till karaktärsdaning. Själv var han
outtröttligt verksam i evangelisationsarbete.
Hans undersökningar av förhållandena i
fattigkvarteren hade övertygat honom om,
att en av orsakerna till missförhållandena
där var den väldiga tillströmningen av
lantbefolkning till städer och industricentra.
Massor av männen förföllo till dryckenskap
och brottslighet, då de icke lyckades få
eller behålla sitt arbete, och de unga
kvinnorna rekryterade de prostituerades
väldiga här. Han inriktade sig därför på att
förbättra lantbefolkningens förhållanden,
så att de skulle trivas bättre på landet.
Han gick här fram på samma två vägar:
organisation och individuell utbildning.
Såsom ledare av både industri- och
lantarbetare-rörelserna vidhöll han orubbligt
principen att våld ej fick användas för
ernående av eftersträvade mål. »Evolution,
ej revolution» var hans lösensord.
Kooperation i vidsträcktaste bemärkelse var hans
metod. Han har också grundat en ny starkt
utvecklad kooperativ organisation.

Redan från början, men alldeles särskilt
efter det att bolsjevismen vann
utbredning, blev han föremål för hätska angrepp
av våldsmetodernas förkämpar, och detta
desto mer som han oförfärat bekände sin
kristna tro och verkade för dess
utbredande. Stora skaror av hans tidigare
efterföljare övergåvo honom nu, men andra
kommo till, så att han alltjämt är den
erkände ledaren i dessa rörelser, men icke
blott i dessa. Myndigheterna, som till en
början särskilt i samband med den nämnda
strejken, betraktade honom som en
samhällsfarlig person och höllo honom i
fängelse ett par veckor och övervakade alla
hans åtgöranden, kommo efter hand till
insikt om den sant samhällsgagnande arten
av hans verksamhet. Och då det gällde
att lösa det oerhörda problemet att bota
den ödeläggelse, som orsakats av den stora
jordbävningen den 1 sept. 1923, inkallades
Kagawa såsom rådgivare i den särskilda
kommitté som för ändamålet tillsattes.
Hans insats här blev av största betydelse
och vann varmaste erkännande.

Då uppgiften var löst, återvände han
till »oppositionsbänken». En av de punkter,
på vilka han stod i oförsonlig motsats till
regeringen och det stora flertalet inom folket,
var frågan om krig överhuvud och särskilt
våldspolitiken i Mandsjuriet. Han är en
förklarad pacifist. Hans pacifism är icke
blott en princip avsedd att tillämpas för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>