Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När mörkret blev ljust. Av Hj. Danielson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så lätt att tänka. Han rycktes med som
av starka vindar, och han kunde icke göra
något motstånd. — —
Han kom ihåg sin omvändelse. Just nu
cirklade tankarna omkring alla de
händelser, som markerade denna period så starkt.
Han kom ihåg sitt arbete i den lilla
verkstaden där borta. Hans lust för det
mekaniska måste segra, och ehuru far och mor
helst velat se honom fästad vid jorden
såsom de själva, kunde de icke i längden
sätta sig emot hans ivriga önskan att få
gå en annan väg.
Han fick ett kyligt mottagande på
fabriken. En stram verkmästare anvisade
honom en plats, och kamrater, som gärna
ville utnyttja en nykomling, gåvo sina
bidrag till hans undervisning med tydliga
vinkar om, att allt borde ersättas på
lämpligt sätt genom ölhalvor eller liknande.
Allt det där var prövande, men det gick i
alla fall, och Lanners blev snart omtyckt
för sin skötsamhet och sin duglighet. Hans
mekaniska sinne slog igenom. Det gick
som en olja vad han tog sig före, och hade
där funnits en aftonskola med
undervisning för pojkar i hans ålder, skulle hans
bana säkerligen formats något annorlunda.
Men vem hade tid att tänka på sådant?
De rika och kunniga hade mycket litet
aning om vad fattiga pojkar kände och
drömde, och så gick livet som förut.
Då hände något. Lanners blev kristen.
Han kände så väl igen Guds röst, där han
satt i det lilla hemmet, som upplåtits till
sammankomst. Det föreföll honom som
om han alltid tillhört Gud, men det hade
blivit en liten skugga över hans ögon
under de sista åren. Stilla hörde han
maningen och förkunnelsen om, att »då han
ännu var långt ifrån såg honom hans
fader», och han räckte ut sin hand eller
rättare han knäppte sina händer och bad
och trodde. Han blev född på nytt av
Gud i detta ögonblick och steg upp såsom
en människa, som kämpat sin kamp till
seger, och den kampen hade icke varit
stormande eller svår.
Ty Lanners ägde något, som icke alla
ha. Han ägde mod att gå trons väg. Där
fanns något i hans inre, som reagerade, så
fort tron nämndes. Han såg omkring sig
människor, som kämpade och liksom
brottades med Gud, och han såg genast med
sin klara blick, att vad som felades dem
var tron. Antingen de nu icke förstodo
saken eller ville dröja något, innan de
vågade språnget, de kämpade och väntade
för att slutligen försöka och till sin glädje
också finna att de lyckades. Men Lanners
gick direkt på saken, han trodde. Han
vilade vid Guds löften med hela sitt
trofasta hjärtas innerliga hängivenhet, och
han förnam, att himmelen hörde honom
till och sände sitt ljus över vägen.
Lanners torkade sig i pannan. Det
kändes, som om hostan ville komma på nytt,
men genom en kraftig viljeansträngning
fick han den tuktad.
Det var icke svårt att bekänna. Hans
anlete vittnade om friden. Men han anade,
att det skulle bliva svårt för honom efter
detta. Någon tolerans var icke att räkna
med. Kamraterna skulle icke sky hans
olycka, om blott tillfälle gavs. De voro
nog icke i grunden så barbariska, men i
hettan gör man många dårskaper, och
Lanners omvändelse hade berört dem som
ett glödande järn. De kunde icke ge sig
till att sätta ned hans omdöme, ty de
visste alla, att han gick långt över dem i
kunnighet och insikt, och det var just
detta, som gjorde läget så svårt. Men de
sökte dock att diskutera med honom, och
han tyckte att han måste svara dem. Allt
skedde lugnt, men onda tungor viskade
till ledningen, att tid förspilldes, och så
kom avskedet. Även detta slog ned som
en bomb, och alla visste att det var
höjden av orättvisa, men därom var intet
att säga. Den despotiska ledningen skulle
aldrig ta skäl. Lanners flyttade.
Femton år runno hän. Lanners fick en god
plats på annat håll och hade för rätt länge
sedan bildat eget hem med en kvinna, som
också visste vad sann kristendom innebar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
