Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När mörkret blev ljust. Av Hj. Danielson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då kom sjukdomen. Sakta, smygande.
Men en dag var det klart för Lanners, att
döden stod och väntade någonstans
därborta. Ännu på avstånd. Men han var så
säker om sitt byte, att han icke alls behövde
att göra sig någon brådska.
Det tog hårt. Det fanns stunder, när
allt syntes gå sönder. Men så segrade tron,
Lanners trodde. Återigen lutade han sig
intill Frälsarens trofasta hjärta, och där
fanns vila och hjälp. Men nog var det
bittert att tänka på makan och de kära
barnen, som ännu voro alltför små för att
kunna reda sig själva.
Lanners vaknade upp. En tår gled ned
för hans bleka kind. Han grep tag i boken
på nytt.
— Hur är det med dig, Samuel? Det
var fru Lanners, som tittade in i dörren.
Hon såg käck och duktig ut och gjorde
sitt bästa för att icke visa sin sorg för
mannen.
— Tack, jag tror att jag legat och
drömt en smula. Jag har tänkt på det
gångna, och så kom ångesten över mig.
Det var sjukdomen, som tryckte ned mig.
— Men tänk icke så mycket på det,
kära du. Du ska få se, huru bra allt går.
Barnen äro duktiga och villiga att hjälpa
till. Redan kommer Nils hem med sin
lilla avlöning, och den här vintern, som i
dag syns så kall och tråkig, skall också
sluta i en vår. Försök att vara litet glad,
om någon människa kan behöva detta
så är det väl den, som är sjuk.
— Ja Gud vare lov för dina tröstande
ord. Vissa stunder är det, som om jag
skulle kunna hoppas på att bli frisk igen,
och då tycker jag, att jag ville göra allt
möjligt Men så i andra ögonblick dör
hoppet om hälsan. Jag har legat och
studerat mig själv, och jag tror icke jag har
fel i mina slutsatser om att jag icke kan
hålla länge till. Det här skalet skakas
som seglet för vinden. Men just under de
här stunderna har jag lärt mig att förstå
bättre än förr vad det kristna hoppet
betyder, och jag läser med förtjusning: »Vi
veta, att om vår kroppshydda, vår
jordiska boning, nedbrytes, så ha vi en
byggnad, som kommer från Gud, en boning,
som icke är gjord med händer, en evig
boning i himmelen.» De där orden ha
blivit till strålande guld för mig. Men jag
tänker på dig och de kära barnen, i denna
kalla värld, där far så väl behövdes för
att hjälpa de sina.
Lanners skakade av gråt.
— Men kära du, fortsatte hustrun, låt
oss hjälpas åt att komma ihåg de
underbara orden vi läste nyss ur Romarebrevets
åttonde: »Vi veta, att för dem som älska
Gud, samverkar allt till det bästa, för den
som är kallad efter hans uppsåt.»
— Ja Gud vare lov för det, viskade den
sjuke. Nu har jag fått mod igen, och jag
kan icke nog tacka Gud för en sådan maka
som du är. Och vet du, just vad du nyss
sade övertygar mig om, att allt skall bli
väl till slut. Allt skall »samverka till det
bästa». Gud vare lov för dessa ord! De
öppna framtidens dörrar, och de låta oss
skåda den högre världen. För övrigt har
jag legat här och tänkt på de sköna
psalmorden: »Herren, min Gud, gör mitt mörker
ljust.» Mörkret kommer nog, men ljuset
skall icke utebli. Det är Herren, som
förvandlar natten.
Fru Lanners lade kudden tillrätta åt
sin sjuke man, som inom några minuter
slumrade in från alla tunga tankar, glömsk
av sin tärande sjukdom och alla pinande
bekymmer — — —
Jämt en vecka senare satt fru Lanners
återigen vid mannens sjukbädd.
Oktobermorgonen var ännu mörk, och lampan
brann bakom skärmen. Lanners var vid
full sans. Han var lugn och trygg. Han
hade fått igen sin starka tro. Men han
visste lika säkert som att detta var en
fredag, att han skulle flytta över gränsen
denna morgon. Guds änglar stodo redo
att hjälpa honom. Det var icke längre
blott döden, som stod därborta vid dörren.
Nej, han skymdes av de heliga väsenden,
som Gud sänt för att hämta sitt barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
