Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psalmsången i stormen. Av Elsa Blomqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på att förta honom andan. Han hörde,
hur de ropade därinne, hur det klirrade
som av krossat glas. När han äntligen
kommit inom igen och dörren var låst,
såg han att en fönsterruta hade sprungit
sönder. Och dit i rummet hade den vilda
virveldansen nått. Man kunde nätt och
jämt urskilja varandra i halvdunklet, det
var mörkt som en höstafton. Men det
hördes tydligt, att det var flera än Berit som
gräto nu.
Hans Nielssen drog ett djupt andetag
och såg på de sina. Då sköts allt annat i
bakgrunden: fruktan för ägodelar och
dagligt bröd. Härinne funnos de, som voro
den starke fiskaren långt kärare än allt
på jorden. Om nu blott dessa blevo
bevarade, nog skulle den gode Guden sörja
för att inte dagligt bröd fattades dem.
Hans Nielssen, tror du det? Tror du,
att inte en sparv faller till jorden utan din
himmelske Faders vilja. Och ären icke I —
din hustru och dina barn och du själv —
för mer än många sparvar? ———
— Barn, vi ska’ sjunga! — Hans
Nielssens röst lät tröstefull och djup, fast den
skälvde en smula. Han hörde, att det blev
ett avbrott i den dämpade gråten omkring
honom. Vi ska’ sjunga, upprepade han,
och mor leder: »Velt alle dine Veie.»
Han böjde knä på golvet framför sängen
och sträckte ut sina armar, som trodde
han sig därigenom kunna skydda de sina
för den hotande faran. Mor Sigrid satt
med Berit hårt tryckt i famnen. Hon
började sjunga med sin vackra altröst,
och sedan följde alla med. Där var späda
barnröster — röster med en underton av
avtagande gråt — och där var fars
kraftiga bas. Man sjöng in mod och hopp och
förtröstan.
»Velt alle dine Veie
og al din Hjertesorg
på ham som har i Eie
den hele himlens Borg!
Han som kan Stormen binde
og bryde Bölgen blaa,
han skal og Veien finde
hvorpaa din Fod kan gaa.»
»Haab da, min sjal, i Faren
var ingenlunde ræd,
Gud frir dig ud av Snaren
hvor ilde du er stedt,
det er et lidet Stykke
saa lysner Himlens Grund,
så rinder op din Lykke
og liflig Glædes Stund.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
