Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nutidens utsikter för de unga att kämpa sig fram och lyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medel vinna njutning, god samhällsställning och
rikedom?
Med förkastande av det senare alternativet
är min uppfattning följande: Kampen för
tillvaron under min ungdomstid kan i viss
mening betecknas hårdare än för nutidens
ungdom, men den hade dock ej över sig det
utpräglade drag av forcering och spänning som nu
är fallet.
För den ungdom, som vill välja ärligt arbete,
sparsamhet och hederlighet samt oskrymtad
tro på Gud äro utsikterna att kämpa sig fram
och att lyckas i livet lika stora nu som förr.
18. Riksdagsman N. S. Norling.
Den fråga, ni riktar till mig, synes mig
ytterst vansklig att besvara. Att
ungdomsarbetslösheten i vår tid har en utbredning som
aldrig tillförne, är ju ett lika beklagligt som
allbekant faktum. Vad som rimligen kan
sägas härom, torde redan vara sagt många gånger
om. Svårigheter äro ju emellertid till för att
övervinnas, och vi få väl hoppas att även den
innevarande tidens många och allvarliga
sociala problem så småningom vinna sin lösning.
Att förutsätta någonting annat vore att
misströsta om vår kulturs framtid. — Vad som
fordras av den enskilde för att lyckas, kan
möjligen anges i en rad av enskilda fall, men
att formulera en regel är, enligt min mening,
icke möjligt. Jag antar att energi, uthållighet,
god utbildning etc. nu som i alla andra tider
äro ganska viktiga förutsättningar för
framgång, men det kan nog tyvärr befaras att
många misslyckas även om de från början ha
goda personliga förutsättningar. De sociala
förutsättningarna betyda givetvis inte allt,
men de betyda tvivelsutan ganska mycket.
Det vore lätt att leverera en rad billiga
sanningar och självklara grundsatser i
anknytning till det stora och betydelsefulla
problemet, men jag tror inte ett ögonblick att ni,
herr redaktör, skulle göra någon en tjänst
genom att kosta trycksvärta på slikt. Til
syvende og sist är det väl nu som alltid på det
sättet att ingen kungsväg till framgång finns
att anbefalla. Envar måste gå sin väg och
använda sina medel. Själva begreppet
framgång är nog även rätt svårt att objektivt
definiera. En behöver mycket, en annan litet
för att känna sig något så när till freds med
sin tillvaro. Det hela är en fråga om subjektiva
kvaliteter — och kanske skall det visa
sig att många lyckas bra ehuru ingen bestått
dem någon vägledning, medan andra gå till
botten ehuru de fått goda råd och annat
startkapital i överflöd.
19. F. missionsföreståndaren J. Nyrén.
Kampen för ungdomen av i dag att komma
fram i livet är onekligen hård och frågan om
vad som fordras för att lyckas är brännande
överallt. I jämförelse med min ungdomstid
ha förhållandena blivit svårare och rent av
tillspetsade genom de större krav som ställas på.
livet och den rådande trängseln på alla levnadsbanor.
Vi fingo vara nöjda med litet och taga
det som bjöds.
Ser man på spörsmålet kristligt som vi framför
allt böra, svarar Skriften: Haven tro på.
Gud! Söken först efter Guds rike, så skall
också allt detta andra tillfalla eder. En
framtid har fridens man o. s. v. Gudaktigheten är
nyttig i allt och har löfte med sig för detta
och det tillkommande livet.
Ytterligare fordras förnöjsamhet, ödmjukhet,
lydnad och trohet, flit och energi, där
man är i dag, i hemmet, skolan, tjänsten,
verkstaden, affären. Omutlig rättrådighet,
villighet och självuppgivelse är den säkra vägen.
Kom ihåg, att alla fråga efter hurudan och vad
du är. Var f. ö. glad och förhoppningsfull.
20. Författarinnan fil. dr Laura Petri.
Först ber jag att få klyva de unga mitt itu:
unga flickor och ynglingar. De förra ha det
bättre förspänt än i min ungdom, de senare
sämre.
Mellan sexton och nitton år mödade jag mig
så gott som på egen hand med att förbereda
mig för studentexamen, och för trettiosex år
sedan sände jag en ödmjuk petition till
skolöverstyrelsen med anhållan att få följa med i
sjunde övres läskurs i gosskolan i Halmstad.
Ett omotiverat nej blev svaret. I dag kila
hundratals flickor till gosskolan, som i sinom
tid levererar ut dem med studentmössa på
ena örat. En behändig procedur!
Tiden har varit flickorna nådig, men det är
synd om gossarna.
»Nu, pojkar», brukar jag säga till mina
arbetslösa unga vänner, »det är ont om arbete
och gott om arbetare. Nu skummas
arbetskraften, och endast grädden kan komma till
användning. Nu gäller det för envar att flyta
ovanpå, för varje man att spänna sina krafter
till det yttersta. Nu kräves det manlig kraft
och manlig dygd. Nu gäller det att ej bli
tillbaka.»
Nödens tid är hjältens tid. Nödtid kan föda
hjältar — men också mesar. Jag hatar
kontantunderstöd utan arbetsprestation. Att
pensionera ungdorhen är ett brott.
Forts. å sid. 47.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
