Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bertil och John. En inblick i en av livets djupaste hemligheter. Av Olof Seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bertil visste alltför väl vad det betydde
när John satt på det sättet. Då kunde
ingen makt på jorden förmå honom att
röra varken kropp eller själ. Då satt han
där han satt, tillstängd och låst som en
övergiven och tillbommad gård, dit ingen mer
kan komma in.
Den enda väg Bertil då kände till hans
stängda inre var en tyst tålig väntan, ett
troget varande i hans närhet, utan försök
att med ord eller handling komma inom den
slutna, lilla människoboningen. Men det
kunde taga timmar, innan avstängdheten
upphörde och John var sig lik.
Bertil blev orolig, när han såg på John och
den knappast mer än påbörjade uppsatsen.
— Hur ska han hinna, om han sitter så här?
Han tog böckerna och gick. Men med
varje steg bort från kamraten kände han
sig oroligare. Det var som om han svikit
både sig själv och denne.
Då han hunnit utom dörren, kom han
att tänka på själva uppsatsen. »Mitt hem.»
Han förstod att John skulle ha lika svårt
att redogöra för sina känslor och minnen
i det fallet, som han själv haft lätt att göra
det. De hade mycket litet talat därom,
men Bertil visste, att den många gånger
slutne vännen led av sin ställning som
fosterbarn.
I yttre mening hade John det bättre
än han. Men den obeskrivbara trygghet
och självklara rätt blodsbanden ge barnen
i hemmet, hade han aldrig fått känna.
Han bär i stället på en osäkerhetskänsla
som inte ens den mest slösande omtanke
kunde befria honom ifrån.
Bertil hade inte förr tänkt så noga över
den saken. Ibland hade han känt ett
vemodigt behov att på något sätt förena
John med fostermodern, då han sett denne
irriterat vända sig bort från hennes
hungrigt kärleksfulla blickar. Men det hade
alltid trängts undan av de gemensamma
pojkintressena.
Bertil blev stående kvar på trappan.
Tanken på John och hans hemförhållanden
hade på en gång fångat hans gossesjäl.
Han försökte se skillnaden mellan sitt eget
och hans hem, men gränserna flöto
samman för honom. Och till sist såg han bara
tant Selma i sin outtröttliga godhet mot
John och även farbror Eriks lugna sätt
emot honom. — John har det bästa hem
någon kan ha, men han kan inte skriva
om det som sitt.
Bertil visste inte vad han skulle göra.
Han bara stod i väntan som han brukade,
när John stängde till om sig och teg.
Men denna gång kände han sig så långt
borta från honom.
Mekaniskt vände han sig om och tog i
dörren. Han såg att den gick upp. Sakta
vandrade han hela gången fram till bänken
och slog sig ned vid Johns sida. Han
skymtade magistern framför bänkraderna,
men han såg inte upp, satt endast
försjunken som i sig själv.
John kom han ändå inte nära. Han
tänkte mest på tant Selma och farbror
Erik. Han skulle så gärna velat skriva
om dem och deras godhet mot John. Tant
Selmas varma, bruna ögon talade till
hans inre som i bön, tyckte han. Och utan
att tänka på vad han gjorde skrev han på
kladdpapperet som ännu låg kvar på
bänken: — Tant Selma är mycket snäll,
lika snäll som min mamma.
Han sköt över papperet till Johns sida.
Rodnande sågo de på varandra, en smula
skamsna, men med ett innerligt förtroende
i de frågande ögonen.
John tycktes på en gång löst ur sin
bundenhet, och han fortsatte raskt och
ivrigt den påbörjade uppsatsen.
Bertil satt tyst och troget vid hans sida,
tills han fått klart och kunde lämna fram
det skrivna.
— Du kunde inte gå, förrän du fick
John med, förstår jag, sade läraren med en
mångtydig blick på Bertil, då de plockat
samman sina böcker och bockande
avlägsnade sig.
Bertil log ett förläget leende. Han visste
att magisterns ord inte uttryckte hela
sanningen. Men han skulle inte ens inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
