Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bertil och John. En inblick i en av livets djupaste hemligheter. Av Olof Seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bertil och John
En inblick i en av livets djupaste hemligheter.
Av Olof Seger
År efter år hade de suttit i samma bänk.
Och det fanns inte tanke på annat
än att de för all framtid skulle följas åt,
sida vid sida som ett par inkörda och vana
hästar. Kamraterna såg dem så. De
nämnde inte ens den enes namn utan båda
på samma gång, »Bertil-och-John». Och
läraren hade ibland svårt att skilja dem åt,
när nödvändigheten krävde det eller då en
av dem kom före den andre med sin
uppgift. Det hände ofta att han först sneglade
bort till bänken efter John, innan han såg
på de lösta räkneuppgifterna, Bertil visade
honom.
Och det var inte utan, att det kändes
som ett svek mot deras outtalade men allt
övertygande vänskap både i magister
Brobergs sinne och i Bertil Solmans gossesjäl
att se John Berg sitta kvar i bänken, ivrigt
arbetande, medan den oskiljaktige stod
färdig framme vid katedern. Resultatet
kunde inte bli detsamma för någon av
dem, så länge inte John kommit fram med
sin uppgift.
Tillfredsställelsen med en rätt lösning av
några enkla matematiska uppgifter var
inte nog. Inom dem båda fanns något mer,
en oklar undran över djupare och ömtåligare
problem, än dem som kunna lösas medels
siffror.
— Har inte John sin uppsats färdig?
frågade magistern en dag, då Bertil lämnat
sin.
Bertil svarade inte på frågan. Han
rodnade. Han hade inte tänkt på det förut.
Men när magistern frågade fick han på
en gång klart för sig, att John hade svårt
att skriva om »Mitt hem». Och han kände
sig villrådig inför magisterns förklaring:
— Ja, då får du gå hem, duar fri för idag.
När Bertil hämtade sina böcker i
bänken, såg han på kamraten. Med huvudet
stött i handen och läpparna sammanbitna
till ett smalt streck satt han där. Den
eljes uppstrukna hårluggen hade delat på
sig och fallit ned i två hälfter, en åt
vardera sidan, så att ögonen helt skymdes.
Han skrev inte, satt bara framåtlutad
över papperet. Endast några rader voro
nedtecknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:10:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/julonyar/7/0036.html
