första såkgen. Leende säges bon gå, soin en engel, emellan de andra, Skämta ibland ocb trösta ibland och furlika och lugna. Tyst från sitt ensliga torp långt borta i djupet af skogen Gick den gamle soldaten Pistol inot qvällen omsider, Sedan han värmt sig i ro och tändt sin pipa vid härden. Ingen han lemnade qvar i den ödsliga hyddan, och ingen Följde hans spår. En son, den ende han ägde sig närmast;